Nr 74 ALLA HELGONS DAG 1858

Vid den tid, då Jesus predikade evangelium för de fattiga, ropade en kvinna bland folket: "Saligt är det moderssköte som har burit dig, och de bröst som du har diat." Och Jesus svarade: "Ja, saliga är de som hör Guds ord och gömmer det." Luk. 11: 27 - 28.

Denna kvinna som ropade "saligt är", och så vidare, torde ha varit en av dem vilkas hjärtan Guds ord hade träffat, och hon tänkte väl, hur lycklig den kvinna är, som hade fött en sådan Son . Men inte består all salighet däri, att någon har fött Guds Son, utan däri består saligheten, att man hör Guds ord och gömmer det. Guds ord är det heliga fröet som sädens Herre själv har sått i deras hjärtan som gömmer det eller tar emot det, så att det blir levande och fruktbärande. Inte har många blivit kristna på Frälsarens tid, fast de gick i skola och lyssnade på hans lärdomar . Men när den Helige Ande började verka i lärjungarnas hjärtan, så predikade de evangelium med kraft. Och då blev somliga kristna, men i förhållande till folkmängden var de inte flera än de få utvalda som var tecknade, nämligen tolvtusen av vardera Israels stam som var tecknade från världens begynnelse. På apostlarnas tid var det kanske en kristen på femtio personer. Och då ni ser att det inte har funnits många kristna i världen, och att även av de få som verkligen har blivit kristna, går somliga tillbaka till olycksaligheten . Så betänk, ni få själar, som ännu kämpar i er allra dyrbaraste tro, att ni måtte komma till de heliga männens gemenskap i nya Jerusalem. Betänk, hur farlig denna världen är, och hur listig fienden är att förföra även dem som genom Guds nåd har befriats från djävulens våld , så att om möjligt även de utvalda förvillas. Fienden har vredgats förfärligt, då han i denna yttersta tid har förlorat några från sitt rike. Och på dem är han synnerligen förbittrad som inte låter hans avkomma ha samvetsfrid.

Men å andra sidan har den himmelske Föräldern blivit bedrövad, då fiendens trälar inte låter hans barn vara i fred. Men det är vårt hopp, att Guds barn inte överger sin tro därför att draken visar dem sina tänder. Men den farligaste fienden syns vara den som bor i de kristnas eget kött, han som kommer över dem som en tjusande orm, in i vars mun mesarna ilar då de blir yra av den giftiga lukten som tjusarormen avger från sin kropp. Och den listige ande , som omskapar sig till ljusets ängel, är synnerligen skadlig för de kristna. Det är egenrättfärdigheten som är Guds barns åklagare natt och dag, och han talar genom förnuftet : "Hur kan du bli salig som är så ond och syndar så mycket varje dag med tankar, begärelser och lustar?" Men om de kristna inte hade en försvarare hos Fadern till vilken de kan fly, då egenrättfärdigheten angriper dem, så skulle de alla ha fallit i tvivel. Men må den store Försvararen hos Fadern, han som är alla föräldralösa och minderåriga barns förmyndare, beskydda, bevara, stödja och förstärka utmattade knän, upplyfta trötta händer, ta upp de nakna stackare som gråter på detta kalla golv. Må han tvätta de nyfödda med livets vatten och linda dem i rena linnekläder och låta dem dia Förälderns nådeflytande bröst. Hör du store Försvarare hos Fadern alla bedrövades och botfärdigas suckan, då de med förkrossat hjärta ropar till dig. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Matt. 5: 1 - 12

I dagens evangelium är nådens ordning framställd på så sätt, att alla till saligheten hörande huvudstycken nämns där i den ordning som de erfars av de kristna. Nämligen: 1:a andlig fattigdom, 2:a andlig sorg, 3:e saktmod, 4:e hunger och törst efter rättfärdighet, 5:e barmhärtighet, 6:e hjärtats renhet, 7:e fridstiftande, 8:e förföljelse för rättfärdighetens skull. Sålunda åtta saligheter av vilka ingen får fattas. Den som vill bli salig, måste erfara och genomgå alla dessa. Låt oss därför betrakta: de åtta saligheterna.

Första saligheten. Saliga är de i anden fattiga, ty dem hör himmelriket till. Detta är alltid ett rätt kännetecken på väckelsen, att alla vilkas samveten rätt har uppvaknat känner fattigdom och brist på allt som förut utgjorde salighetens grund, såsom tron, hoppet, kärleken, dygden, ärligheten, renheten, äran, rättfärdigheten. Före uppvaknandet fanns alla dessa andliga skatter i den sorglösa människans hjärta. Inte har en sorglös känt brist på tro, inte heller brist på kärlek. Ärlig har han velat vara och göra var man rätt. På denna dygd och ärlighet grundar de sorglösa ännu mycket, då de säger: "Jag har inte stulit, Gud ske lov! Jag har inte gjort orätt, Gud ske lov! Jag är ingen hora , Gud ske lov! Jag är ingen fyllhund, Gud ske lov!" Alla dessa falska grunder viker då samvetet vaknar. Tron försvinner, kärleken försvinner, ärligheten försvinner. Han blir hora och tjuv och måste därför sjunka ned i helvetet. Detta är alltså den andliga fattigdomens kännetecken, att alla andliga skatter tar slut. Och åt sådana lovas nu himmelriket, för vilka all egen godhet har tagit slut.

Andra saligheten. Till den andliga fattigdomen kommer också andlig sorg. När lärjungarna tappade tron och hoppet, så att de inte längre kunde hoppas på himlen eller världen, då uppstod hos dem en sådan sorg, att de måste börja gråta och jämra sig. Många säger: "Jag kan inte tro att jag blir salig med detta leverne," men har ändå ingen sorg. En sådan är inte fattig i anden, då han orkar leva utan tro. Men den är fattig i anden som har en synbar sorg och betungat sinne och suckar. Sådana bedrövade blir tröstade, då Jesus blir levande i deras hjärtan.

Tredje saligheten. Saliga är de saktmodiga , ty de skall besitta jorden. Här torde inte vara fråga om naturlig dygd , under vilket ofta högmod ligger fördolt. Utan med dygd menas här den hjärtats förvandling som apostlarna upplevde efter pingstdagen, så att de förmådde stå ut med världens hat och smädelse utan att knorra, fast de tidigare hade haft ett högmodigt hjärta och hämndlystnad. Det var andlig dygd och saktmod . Om nu de av naturen dygdiga får ärva jorden av sina föräldrar, så får även de i ande och sanning dygdiga ärva en bättre jord och himmel, som aldrig förfaller .

Fjärde saligheten. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty de skall bli mättade. På den andliga fattigdomen följer sorg, och efter sorgen kommer saktmodet, och sedan kommer hunger och törst efter rättfärdighet. När egenrättfärdigheten som länge följer de väckta upphör, kommer hunger och törst efter rättfärdighet. Varifrån kommer nu rättfärdighet till dem, som inte har egen rättfärdighet? Varifrån får dessa hungrande och törstande näring? Vet ni hungrande och törstande varifrån ni skall få föda, när hunger och törst hårt ansätter er? I denna öken får vandrarna ofta känna hunger och törst efter rättfärdighet, där det inte finns bröd på jorden, frukt på träden, inte heller rent vatten på många ställen. Jesus har lovat ge er, hungrande och törstande, näring av sin rättfärdighet, om all egenrättfärdighetens surdeg tagit slut hos er.

Femte saligheten. Saliga är de barmhärtiga, ty dem skall ske barmhärtighet. Barmhärtig är den som förbarmar sig över en annans själ, när han ser att den är i nöd . Det är en annorlunda barmhärtighet som kallas andlig barmhärtighet. Det är inte krögarens barmhärtighet som förbarmar sig över de törstiga. Det är inte horans barmhärtighet som förbarmar sig över horkarlarna. Men den andliga barmhärtigheten förbarmar sig särskilt över en annans själ, och hjälper även sin nästa i timlig brist. Den som är så barmhärtig, han skall även av ljusets Fader få barmhärtighet från ovan.

Sjätte saligheten. Saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud! Om denna hjärtats renhet råder stort tvivel, hur den bör förstås, då alla väckta har den erfarenheten att det känns som om hjärtat alltid vore fullt av ondska och orenhet. Men de sorglösa och nådetjuvarna känner inte hjärtats ondska . Har de rena hjärtan? Och de väckta orena hjärtan?

Jag vet att den onde har renat nådetjuvarnas hjärtan, och deras hjärtan är renade i drakens blod. Men de väcktas hjärtan är inte renade i drakens blod. Därför känns hjärtat styggt och orent. Vem skall nu rena era hjärtan, ni botfärdiga, som känner, hur styggt och orent hjärtat är? Jag tror att era hjärtan är renade med Jesu blod, om ni tror trots att ni känner annorlunda. Men här gör egenrättfärdigheten motstånd och frågar: "Hur kan du tro att hjärtat är rent, då du känner att hjärtat är orent? Du börjar ljuga i ditt hjärta, om du tror tvärt emot vad du känner! Tro först då att hjärtat är renat med Jesu blod, när du känner att det är renat!" Vet du, vem som predikar så? Jo, så predikar egenrättfärdigheten för de botfärdiga. Men Guds Ande predikar så här: "Genom tron blir ditt hjärta renat med Jesu blod! Och då är du salig och får se Gud."

Sjunde saligheten. Saliga är de som stiftar frid, ty de skall kallas Guds söner . Detta ställe förklarar nådetjuvarna så, att dygdiga hedningar blir fridsstiftare, men de kristna blir ofridsstiftare som inte ger hedningarna samvetsfrid. Men om de kristna är stiftare av ofrid, så är förstås hedningarna fridsstiftare som strider och slåss. Jag tror att de kristna, för vilkas skull ofriden kom in i världen genast under Kristi och apostlarnas tid, ändå är fridsamma, ty genom dem har friden kommit till många ställen, där man förut levde i ofrid, och för den fridens skull kallas de för Guds söner .

Åttonde saligheten, är för alla känd, ty de är hatade för rättfärdighetens skull och smädade för Jesu namns skull. Men gläds och fröjdas, ni Jesu lärjungar, då ni blir hatade och förföljda för rättfärdighetens skull, när världen talar allt ont mot er ljugande för Jesu namns skull. Gläds och fröjdas, ty er lön är stor i himlen. Ty så förföljde de profeterna som var före er. Men snart får ni gå in i den frid där ingen hatar er för rättfärdighetens skull! Amen.

Originalmanuskript / Aunos samling / Helsingfors Universitetsbibliotek /

KP 519 / P 1394 / SW 517 / B 355