Nr 72 JOHANNES DÖPARENS DAG 1857

Jesus talade för folket om Johannes och sade: Sannerligen säger jag eder: Ibland dem som är födda av kvinnor är ingen uppkommen som är större än Johannes Döparen, dock likväl, den som är minst i himmelriket, är större än han. Matt. 11: 11.

Detta Frälsarens vittnesbörd om Johannes är ett besynnerligt ställe i Bibeln och svårt att förstå, då vi hör, att Johannes är den störste av alla som blivit födda av kvinnor, och sålunda större än profeterna, men likväl är den minste i himmelriket större än Johannes. Många skulle kunna tänka, att Johannes Döparen borde ha varit den störste i himmelriket eller den bäste kristne. Men nu hör vi av dessa Frälsarens ord, att Johannes inte är den bäste kristne,* trots att han arbetat så mycket i Herrens vingård och lidit så mycket för kristendomens skull. Om vi rätt förstår Frälsarens ord, så är den minste i himmelriket större än Johannes, det vill säga, en dålig kristen är en bättre kristen än Johannes. Så upphöjs de kristna. Men ge noga akt på dessa Frälsarens ord, att inte någon orätt tanke om Johannes skulle bli inrotad i de kristnas hjärtan. Ty de som står på egenrättfärdighetens grund vill sätta Nikodemus bredvid Johannes och säger: "Om Nikodemus inte är kristen då är ingalunda Johannes Döparen kristen."

I följd av dessa ord, som ibland hörs från egenrättfärdighetens mun, måste vi notera några punkter som skiljer Johannes från Nikodemus för att bevisa, att ett stort svalg är befäst mellan Johannes och Nikodemus. För det första finner vi många förutsägelser om Johannes i Gamla Testamentet genom flera profeters mun. Till exempel Jesaja 40: 3, Malakia 3: 1 och 4: 5. Men om Nikodemus finns det inga förutsägelser. För det andra har Kristus själv vittnat, att Johannes lära är rätt, men Nikodemus lära har Frälsaren slagit ned. För det tredje har Johannes Döparen fått den Helige Ande i moderslivet, men Nikodemus har aldrig fått den Helige Ande, även om, såsom Luther förmodar, den Helige Ande skulle ha verkat i honom så att han kom och begravde Jesu kropp. Fast enligt vår mening tyder allt på att det var egenrättfärdigheten som verkade i honom och inte den Helige Ande. För det fjärde har Johannes inte stått emot Kristus mer än en gång, då en sådan ovärdighetskänsla kom över honom, att han inte kände sig värdig att döpa Kristus. Men Nikodemus gjorde ständigt motstånd så länge han talade med Jesus. För det femte har Johannes Döparen verkat mycket för utbredandet av Guds rike eller kristendomen. Genom Johannes predikningar bereddes människorna att ta emot Kristus, men Nikodemus har inte verkat något för människornas bättring. För det sjätte hade Johannes den rätta tron på Jesus, att han är Guds Son. Men Nikodemus hade en orätt tro om Jesu person. Det sjunde beviset var, att Johannes har fått lida för sin tro, men Nikodemus har inte blivit hatad av ett enda världsbarn.

Alla dessa bevis utvisar, att ett stort svalg är befäst mellan Johannes och Nikodemus. Alltså, om egenrättfärdighetens tjänare hyser tvivel om Johannes salighet därför att de kristna inte håller Nikodemus för kristen, så får de en gång se, vem de har stungit. Men enbart av dessa ord som Jesus har sagt till folket, att den minste i himmelriket är större än Johannes, kan något tvivel om Johannes salighet uppkomma för somliga kristna, eftersom Johannes inte har haft så kraftiga nådesförnimmelser som apostlarna. Johannes hade nämligen blivit väckt, och den Helige Ande verkade alltid hos honom kraften att predika, men profeterna hade inte kraft att predika vid andra tidpunkter än då Anden verkade i dem. Profeterna såg Kristus fjärran, men Johannes såg honom ansikte mot ansikte. Profeterna har trott på en kommande Frälsare, men Johannes har trott på den närvarande Frälsaren. Profeterna har haft Kristi Ande, som har talat om kommande ting genom deras mun, men Johannes Döparen har haft samma Kristi Ande i större omfattning. Därför är han större och ädlare än profeterna.

Men detta, att Johannes Döparen inte haft Kristi lidande och försoningsdöd så klart för sig som lärjungarna hade, inte heller så stor bedrövelse över hans död som lärjungarna eller så stor glädje över hans uppståndelse som lärjungarna, därför är den minste i himmelriket större än Johannes. Han har dock med sitt finger pekat på Guds Lamm som borttager världens synder. Han har glatt sig över Frälsarens tillkommelse, såsom Brudgummens vän gläds då Brudgummen talar med sin brud. Och vi drar den slutsatsen av denna glädje som Johannes hade, att Johannes haft en sann glädje i sitt hjärta, och därför håller vi Johannes för kristen, eftersom alla evangelister och apostlar har hållit honom för kristen. Men vi tar blott ett uppbyggligt exempel av dessa Frälsarens ord, då vi ser, hur trångt ställe det är, som kallas för himmelriket. Då knappast en sådan lärare som Johannes får träda in i himmelriket, hur skall då andra få träda dit in, som inte har verkat något för kristendomens uppbyggnad, inte heller nekat sig själva i världen liksom Johannes har förnekat sig? Detta angår nu sådana kristna som bekänner tro, men har blivit stumma. De talar inte längre ett enda ord för de sorglösa, men talar blott om världen, och låter de sorglösa i frid fara till helvetet.

En världsvis har sagt: "Jag är varken kyrkokristen eller bibelkristen." Det är: "Jag är inte kristen enligt den läran som prästerna förkunnar, inte heller enligt den läran som finns i Bibeln, men jag är kristen på egen hand." Och de är nu dessvärre många, som varken är kyrkokristna eller bibelkristna, men kristna på egen hand. Jag talar inte om dem, som ännu verkligen vill bli saliga, vilka verkligen kämpar i sin tro och försakar världen och bestraffar världen för syndens skull, för rättfärdighetens skull och för domens skull, även om de inte skulle ha så mycket olja i sin lampa, att den skulle räcka att delas till de andra. Men jag talar till dem, som är stumma hundar och bär tron. Är kristna bland de kristna och hedningar bland hedningarna. Talar som kristna med de kristna och kommer väl överens med hedningarna. De orkar ännu bära grannlåt och bygga ståtliga byggnader. De nöjer sig inte med skinnkläder, som Gud gjorde åt Adam och Eva. Inte duger heller nödbröd åt dem, utan de vill ha rågbröd. Johannes bar skinnkläder och åt skogshonung och gräshoppor. Han försakade världen och därför orkade han predika sanningen för andra. Och ändå säger Frälsaren: "Den minste i himmelriket är större än han." Man får säga som lärjungarna: "Vem skall då bli salig, om Johannes Döparen inte blivit salig?" Men om vi inte visste på vilken grund den rätta kristendomen är byggd, så vore det inte möjligt att bli salig.

Johannes har med sitt finger pekat för de väckta, bedrövade, botfärdiga, ansatta och betryckta själarna, han har med sitt finger pekat på Guds Lamm som borttager världens synder. Och det samma Lammet har vi visat för de tvivlande och förkrossade själarna, om de vore så villiga att komma och se, hur Guds Lamm slaktas, som barnen är villiga att kika, då ett naturligt lamm slaktas. Kom och kika, ni små barn, då Guds Lamm slaktas, Kom och se, hur blodet rinner från hans ådror. Om ni har ett ömt hjärta, så verkar detta hos er sorg, medlidande och förbarmande. Och detta åstadkommer barmhärtighet och medlidande i hjärtat. Men det är ni själva som har öppnat hans ådror med syndens kniv. Det är ni själva som har stuckit honom, och på skämt har ni gjort det, då ni ännu hade ett samvete som oxhud. Men nu har ni gjort det vackert, säger Föräldern. Nu låter ni Guds Lamms blod rinna på marken där det går förlorat . Det är ännu en stor styggelse, att ni låter Guds Lamms blod gå förlorat och rinna ned på marken. Kom och ta Guds Lamms blod till vara, ni botfärdiga och bedrövade och tvivlande. Om ni inte tillvaratar Guds Lamms blod, så skall ni slutligen bli förtrampare av Guds Lamms blod. Många har redan blivit förtrampare av Guds Lamms blod, därför att de inte tagit Guds Lamms blod tillvara medan de stod vid korset, medan de sett, hur detta dyrbara försoningsblod har runnit på marken. Många har då slagit sig för bröstet och gått hem, då de sett med hurudant rop han gett sitt liv. Men snart har han glömt Guds Sons plågor. Därför har många blivit förhärdade och börjat förtrampa Guds Lamms blod.

Be, ni Jesu botfärdiga och bedrövade lärjungar, att er bedrövelse över Guds Sons död skulle hos er åstadkomma en sann och hjärtlig längtan efter Frälsaren, så att otro och tvivel inte skulle få makt i era hjärtan. Och tro ändå, vad några kvinnor betygar för er, att det slaktade Guds Lamm ännu lever. Hör du store Korsbärare de botfärdigas, bedrövades och betrycktas suckan. Fader vår som är i himlen.

Evangelium: Luk. 1: 57 - 80

Vi hörde av dagens heliga evangelium Johannes fader Sakarias förutsägelser om sin son, för vilket ändamål detta märkvärdiga barn hade blivit fött i världen, nämligen till den Högstes profet att bereda väg för honom och till att ge hans folk salighetens kännedom till förlåtelse för deras synder. I följd härav skall vi denna heliga stund betrakta, hur Johannes Döparen bereder väg för Herren. För det första. Han ger sitt folk salighetens kännedom . För det andra. Han verkar syndernas förlåtelse.

För det första. Han ger sitt folk salighetens kännedom. Detta sker på det sättet, att han genom lagens förkunnelse först väcker syndakännedomen . Om folket inte fick syndakännedom, så torde de inte heller få salighetens kännedom. Men då han först genom sin stränga predikan uppväcker syndakännedomen , då kommer även salighetens kännedom efteråt, när han med sitt finger pekar på Guds Lamm som borttager världens synder. Då får de botfärdiga salighetens kännedom, om de enbart ser på Guds Lamm som borttager världens synder. Men om de ser åt annat håll, om de ser på världen, om de ser på sin egen eländighet eller på sin ovärdighet, eller om de ser på sin egenrättfärdighet, då får de inte salighetens kännedom utan blott olycksalighetens kännedom. Många har nu blivit utan salighetens kännedom vilka inte har sett på Guds Lamm då Johannes har sagt: "Se, Guds Lamm, som borttager världens synder." Nu har många sett på Guds Lamm och genom detta skådande kommit till salighetens kännedom.

Men många har efteråt börjat se på världen och därigenom förlorat Guds Lamm som har borttagit världens synder. Många har även vänt sina ögon bort från Guds Lamm och börjat se på sin egenrättfärdighet. Och några har börjat se på sin egen ovärdighet, och somliga har börjat se på människornas döttrar, såsom i den första världen Guds söner såg på människornas döttrar och därigenom blev förtappade. Se inte, ni Guds söner, på människornas döttrar, ty deras skönhet är bedräglig. Och ni kristna flickor, se inte på människornas söner, ty deras ägodelar är bedrägliga. Utan se på Guds Lamm, som Johannes har visat er. Medan ni ser på pojkarna dör Guds Son. Ännu faller de sista dropparna från hans sår till marken, ännu ropar han på korset: "Eli, Lama sabaktani!" Men snart böjer han ned sitt huvud och uppger sitt liv. Vem skall då predika evangelium för de fattiga, när Jesus dör? Vem skall då leda sörjande lärjungar från Jerusalem till Oljeberget? Vem skall då väcka dem, när de blir sömniga i örtagården? Vem skall då trösta Lasarus systrar, som gråter vid hans grav? Jag tror, att världen får glädja sig, då Jesus dör i de kristnas hjärtan. Om inte Maria Magdalena orkar fälla så mycket tårar på hans grav, att han blir levande inför hennes ögon, så har alla hans lidanden gått förlorade.

För det andra. Låt oss nu för det andra betrakta, hur Johannes Döparen genom sin predikan verkar syndernas förlåtelse. När folket genom Johannes lagpredikan har kommit till syndakännedom, börjar det tro, att yxan redan är satt till roten av träden och att varje träd, som inte bär bättringens goda frukter, skall huggas av och kastas i elden. Då skall folket komma till Johannes för att be honom om dopet och för att bekänna sina synder. Men Johannes Döparen tillägnar sig ingen ära, utan han hänvisar de botfärdiga till Jesus och säger: "Jag döper visserligen med vatten, men efter mig skall den komma som har varit före mig. Han skall döpa er med den Helige Ande och eld." De som nu går till Jesus får sina synder förlåtna och kommer till salighetens kännedom . På detta sätt verkar Johannes syndernas förlåtelse. Men nu finns det många som inte bryr sig om Johannes dop, inte heller om Kristi dop. Och de är de fruktlösa träden vid vilkas rot yxan är satt.

Då nu Johannes Döparen har verkat så pass, att folket har velat bli döpta och bekänna sina synder, så skall Guds Lamm som borttager världens synder göra dem rena. Johannes Döparen tvättar bort den värsta smutsen från dem i floden Jordan, men Guds Lamm rengör dem och tvättar dem rena och snövita. De blir glänsande inför hans ögon och han visar dem för gäster som kommer från himlen. Och gästerna förundrar sig över, hur dessa svarta tattare blivit så rena och vita, som förut bott i den svarte gubbens rökstuga. De gäster som kommer från himlen förundrar sig, hur dessa svarta tattare blivit så vita. Och de himmelska gästerna tar dessa Guds barn i sin famn och smeker dem och kysser dem. Och då de himmelska gästerna frågar, hur dessa barn blivit så vita, och djävulens barn är så svarta, svarar Jesus: "Dessa barn har först blivit sköljda av Johannes i floden Jordan, och därefter har de tvättat sina kläder i Lammets blod, och jag har klätt dem i vita kläder, och gett dem ringar och en krona på huvudet och en korsstjärna på bröstet. Därav har de fått renheten och klarheten. Men gå inte mer för att vada i världens gyttjepöl, ni små barn, som är så vita och rena, utan förbli nu rena till den stunden, då himlens klockor skall ringa på den stora sabbatsdagen, då Guds barn skall församlas i Guds tempel och sjunga den nya psalmen för Gud och Lammet. Då skall de ropa i templet: "Hosianna, Davids Son!" Och änglarna i koret skall spela på basunen, när Herren Jesus själv börjar utdela Herrens nattvard åt Johannes nattvardsgäster. Amen, halleluja, amen.

Originalmanuskript och handskriven avskrift / FKHS Aunos samling / Nationalarkivet Helsingfors / Originalet saknar början och slutet. Predikan har kompletterats med avskriften som är mycket trogen originalet. /

III P / PS 545 / P 1357 / B 348