Nr 70 JUNGFRU MARIAS BEBÅDELSEDAG 1859

Konung David är den förste som har känt Messias eller den utlovade Frälsaren såsom Guds Son, då han skriver efter Andens ingivelse i andra psalmens sjunde vers, hur Gud sade till sin Son: "Du är min Son, idag har jag fött dig."

Redan 300 år efter Frälsarens födelse har alla kristna trott, att Sonen är född av Fadern före evighet . Men denna de kristnas tro är en stor hemlighet som ingen kan fatta med sitt förnuft , fast världens visa har uttömt all sin vishet och med sitt förnuft grubblat, hur denna Sonens födelse av Fadern har kunnat ske. Somliga världsvisa har sagt, att Gud tänkte sig en annan likadan som han själv, och av denna tanke blev Sonen till, som var en likadan Gud som han själv. Men sådant är intet annat än förnuftsröra. Vi vet att ingen människa föds genom en annans tanke, utan till födelsens natur hör ett ämne som bildas av människans blod. Enligt Bibeln har såväl mannen som kvinnan säd, varav en ny människa får sin upprinnelse. Sålunda är Sonen inte född av Faderns tanke utan han är född av Faderns väsen. Men då den naturliga födelsen är en stor hemlighet, fördold för allt förstånd, vem kan då förstå Guds Sons födelse av Fadern? Vem kan med sitt förnuft fatta Guds Sons avlelse i Marias sköte? Det är omöjligt att med förnuftet utforska dessa övernaturliga saker , utan de måste tros. Luther har sagt: "Den som vill med förnuftet fatta trons artiklar kommer inte någon vart." Där har den onde stoppat världens visa i säcken, då de med förnuftet vill fatta så höga ting och först sedan kan de tro vad de med förnuftet fattar. Och vad förnuftet inte kan fatta, det tror de inte. Och likväl finns det så många saker i naturen, vilka ingen av världens visa har fattat med sitt förnuft och vilka vi måste tro. Men om världens visa först vill fatta och sedan tro, så vill otrons fångar först känna och sedan tro.

Om du nu först ville känna hur Guds Son är född av Fadern och hur han blivit avlad i jungfruns sköte utan mans hjälp, så skulle du få vara utan tro hela ditt liv. Men om du tror vad världens visa inte tror, att Jesus är Guds Son, om du tror att han är född av Fadern före evighet enligt Skriften, att han är född av jungfru Maria enligt Skriften, att han är död och uppstånden enligt Skriften, om du tror att han nu sitter på Guds högra sida enligt Skriften, att han snart skall komma och döma levande och döda, så blir du visserligen inte med denna tro fri från djävulens våld. Ty även djävlarna tror att Jesus är Guds Son, fast de bävar. Men Gud fordrar ändå att alla som önskar bli saliga först måste tro dessa bibelställen, innan de kan tro, att de är återlösta och befriade från djävulens våld. Petrus var den förste som började tro , att Jesus är Guds Son, men inte trodde judarna det, inte heller Nikodemus trodde att Jesus var Guds Son. Judarna trodde att Jesus är Josefs son.

Men även om Petrus nu bekände , att Jesus är Guds Son, skulle han ändå inte enbart med denna tro ha blivit salig. Men det var dock början till den rätta tron. Och därför prisades han salig, då detta var början till den rätta tron, ty utan denna Petrus tro kan ingen tro sig vara återlöst, ty ingen är så tokig, att han tror att Josefs son duger till frälsare. Men denna tro är ännu inte saliggörande, ty även djävlarna tror, att Jesus är Guds Son, men de tror inte att de är återlösta. Så tror även de otroende eller otrons fångar, att Jesus är Guds Son, men de tror inte att de är återlösta. Detta skiljer nu de otroende från de kristna. Då man nu idag predikar om Guds Sons avlelse i den rena jungfruns sköte, så måste vi enfaldigt tro det såsom jungfru Maria har enfaldigt trott och blivit glad genom den tron. Ack om alla rena och renade jungfrur trodde att Guds Son är avlad och född samt blivit levande utan köttslig vilja, så att de skulle bli glada, liksom jungfru Maria blev glad, när hon kom till sin släkting Elisabet. Vi har hoppet, att den välsignade kvinnans säd krossar ormens huvud som med sin list bedrog kvinnan och förmådde henne att äta av det förbjudna trädets frukt . Hon vållade sin egen död och skulle därigenom ha blivit olycksalig för evig tid om inte den välsignade kvinnans säd hade sönderkrossat ormens huvud. Hör du välsignade kvinnans säd de bedrövades, botfärdigas och troendes suckan. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Luk. 1: 26 - 38

Om Guds Sons avlelse och födelse genom en ren jungfru har mycket skrivits i Bibeln, såväl före som efter Frälsarens födelse. Och världens visa har ansträngt sitt förnuft mycket för att utforska, hur detta har kunnat ske. Men detta forskande har inte hjälpt dem eller andra, utan liksom den naturliga avlelsen och födelsen är obegriplig och en för allt förstånd fördold hemlighet, hur mycket mer skall då inte Guds Sons födelse vara fördold för världens visa. Vi tar blott ett nyttigt och uppbyggligt exempel av jungfru Marias tro, då vi denna gång betraktar, hur Guds och Marias Son är den välsignade kvinnans säd som sönderkrossat ormens huvud. Första betraktelsen. Varför befanns jungfru Maria värdig att bära Guds Son under sitt hjärta? Andra betraktelsen Varför blev Maria glad, då hennes släkting Elisabet tilltalade henne? Må Gud ge sin nåd, för att alla jungfrur måtte bli fruktsamma genom den Helige Andes kraft och föda en ny människa som liknar Fadern.

Första betraktelsen. Varför befanns jungfru Maria värdig att bära Guds Son under sitt hjärta? Vi vet inte, vilken särskild helighet som fanns hos henne. Vi vet inte om hon var bättre, mer dygdig eller renare än alla andra Sions döttrar som levt i världen före och efter henne. Men det hör vi av evangeliet, att hon var benådad, ty inte sade ängeln till henne: "Var hälsad, du dygdiga jungfru", eller, "var hälsad, du heliga jungfru", eller, "var hälsad, du rena jungfru," utan han sade: "Var hälsad, du benådade." Detta är dock ett vackrare och mer uppskattade namn än "dygdiga" eller "ärbara" jungfru och även vackrare än "heliga" jungfru, vilket namn de påviska gett åt Maria. De påviska säger, att Maria är en helig jungfru och påstår att Maria var en ren jungfru både före och efter Frälsarens födelse. Nu torde någon vara dygdig och ärbar, men det finns inte längre många rena jungfrur. Och inte en enda helig finns på hela jorden.

Men dessvärre är inte många jungfrur benådade, fast så många har blivit väckta, men återfallit i sorglösheten. Vi hör av evangeliet, att Maria var benådad, ty ängeln sade till henne: "Var hälsad, du benådade." Och mot detta stora mål borde alla sträva, både ärbara och ärelösa, för att de måtte bli benådade, om det inte är så, att de är benådade och i nåden bestående. Men nu följer en annan fråga: var Maria benådad för sin helighet eller var hon benådad för den välsignade säden som skulle komma från henne?

När den första kvinnan fick det nådefulla löftet, att kvinnans säd skulle söndertrampa ormens huvud, så trodde den första kvinnan , att den välsignade säden skulle komma från henne. Men det var en fåfäng inbillning hos henne, då hon inte förstod , att det av ont blod blir ond säd. Hade då Maria bättre blod än Eva? Vi tror, att en benådad har renare blod än en icke-benådad. Vi tror, att Maria hade genom skapelsenåden getts besynnerliga naturgåvor såsom stillhet, tålamod, ödmjukhet och lydnad, undergivenhet under Guds vilja, så också melankolisk natur, varigenom den Helige Ande fick verka omsorg om hennes egen och andras salighet. Men inte var Maria benådad genom skapelsens nåd allena , utan hon var benådad för den välsignade sädens skull som skulle sönderkrossa ormens huvud, såsom Herren sade till Abraham: "I din säd skall alla folk på jorden bli välsignade."

Denna säd gick från Abraham ända till David, och från David ända till Maria. Det heliga ämnet gick på ett fördolt sätt från släktled till släktled ända till Maria, och i henne blev denna säd levande genom den Helige Andes kraft, då ordet som i begynnelsen var hos Gud blev kött. Här upphör nu allt vetande, allt förstånd och allt förnuft . Men Johannes säger: "Ordet blev kött", nämligen det ord som i begynnelsen var hos Gud, det blev kött. De kristna har ibland tänkt: "Hur blev ordet kött, när Guds ord blev levande i hjärtat?" Hurudana känslor och verkningar uppenbarade sig då? Månne inte detta är en liknelse, som visar hur ordet blev kött? Och detta Johannes ord hette på grekiska "logos" men på latin "idéa".

Andra betraktelsen. Låt oss nu för det andra betrakta, varför Maria blev glad, när hon kom till sin släkting Elisabet? Om Maria hade hyst något tvivel om Guds Sons avlelse, då ängelns löften stred helt emot hennes förnuft , så upphörde alla dessa tvivel då en kristen, Elisabet, tilltalade henne och försäkrade henne om, att Kristus eller den utlovade Frälsaren, skulle bli kött. Elisabet blev uppfylld av Helig Ande genast när Maria hälsade på henne. Och Anden sade nu till Elisabet, att Guds moder nu hade kommit för att hälsa på henne. Elisabet blev hänryckt och ropade med hög röst och sade till Maria: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt. Och varför händer det, att min Herres moder kommer till mig. Och salig är du som trodde."

Av detta Elisabets tal blev Maria glad och började lova Gud och sade: "Min själ prisar storligen Herren och min ande fröjdar sig i Gud min Frälsare." Härav ser du, bedrövade, botfärdige, tvivlande själ, hur Gud kan genom en annan kristen förstärka de tvivlandes tro och verka så mycket, att de bedrövade blir glada.

Du har anledning att tro, Maria, Josefs förlovade hustru , då du inte vet av någon man, men ändå har avlat. I dig är den välsignade säd som kallas för kvinnans säd. I dig är den välsignade kvinnans säd, som förkrossar ormens huvud. Du är benådad, inte för din dygd eller för din helighet, inte för din renhet eller din ödmjukhet, utan för den heliga säd som är i dig.

Och vi tror , att alla som har kommit för att se Marias Son, skall bli delaktiga av denna säd och därigenom komma i det välsignade tillståndet, att de genom den Helige Andes kraft blir havande. Men de blir också glada, när någon kristen frände försäkrar dem om, att den välsignade säd som är i dem, inte är horors säd, utan den välsignade kvinnans säd som sönderkrossar ormens huvud. Fröjda dig, du som är havande genom den Helige Ande. Alla släkten på jorden skall bekänna, att du är salig , som har trott ängelns löften. Och du skall också själv känna att du är salig i tid och evighet, då du trodde ängelns löften. Amen.

Handskriven avskrift / I. Rovas kopiebok / Laestadiana 1 Ag:1 / Uleåborgs landsarkiv /

III P / P 1324 / SW 500 / B 342