Nr 65 25 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850

Där åteln är, dit samlas örnarna. Matt. 24: 28

Dessa Frälsarens ord som finns upptecknade i dagens evangelium betecknar i andlig mening, att det judiska folket var en död åtel som höll på att ruttna, då de inte hade något andligt liv i sig, utan endast det naturliga livet som alla hedningar, judar och kreatur har, fast kreaturet fyller bättre det ändamål vartill det är avsett av Skaparen. Men en naturlig människa som inte har något kristendoms ämne , lever värre än ett kreatur. Ty kreaturet måste gå vart människan vill, men människan går inte vart Gud vill, fast hon skulle bli dräpt. Men hon går dit vart fienden vill. Då fienden har fått så stor makt över henne, måste hon gå dit husfadern befaller. Ty en naturlig människa är syndens träl, och hon blir inte fri från den träldomen förrän Guds Son gör henne fri. Judarna var i andlig mening en död åtel som inte alls hade något liv. Det andliga livet hade helt utplånats från dem. Men de hade likväl död tro i skallen varmed de tillägnade sig Guds nåd. Ty de sade till Frälsaren: "Vi är inte födda som oäktingar. Vi har en Fader, nämligen Gud." Och nog tillägnar sig varje nådetjuv de löften som Gud gett de botfärdiga själarna. Så tillägnar sig nådetjuvarna ännu de nådelöften som tillhör de botfärdiga själarna. De säger som judarna: "Vi är inte födda som oäkta barn. Vi har en Fader, nämligen Gud." Den onde hade gett judarna övertygelsen, att de var Guds barn. Men de hade genom idel död tro tillägnat sig barnarätten. Och därför kallades de för åtel som inte har något liv. Den onde hade dräpt dem, eller tagit bort deras ande. Nu säger Frälsaren: "Där åteln är, dit samlas örnarna."

Dessa örnar var hedningarna som förstörde staden Jerusalem. Det var romarna som kallas för örnar för det första därför, att de hade örnens näbb , för det andra därför, att dessa hedningar hade en rovgirig natur. De förstörde alla städer och mördade alla människor som inte gav sig under dem. Men judarna var så stolta att de inte ville lyda under hedningar. De ville vara självsvåldiga. De hyste ständigt den tanken att Guds barn inte behöver betala skatt åt hedningar. Judarna var så heliga, att de inte gick in i en hednings hus, inte heller åt de tillsammans med hedningar. De varken hälsade på hedningar eller umgicks med dem. De ansåg det för en stor skam, att Guds folk måste betala skatt åt hedningar. Därför gjorde de uppror mot överheten. Och därför förstörde den hedniska överheten deras rike och dräpte grymt ett stort antal judar, och en del såldes som slavar. Men om judarna hade tagit emot Frälsarens lärdomar, om de hade omvänt sig till kristendomen, så skulle de ha varit den hedniska överheten lydiga. De skulle gärna ha betalt skatt åt den hedniska överheten. Inte skulle de ha börjat göra uppror mot överheten, och sålunda skulle deras rike ha bestått en längre tid. Ty inte gör de kristna uppror mot överheten för äregirighetens skull eller för den tunga skattens skull, men hedningarna gör uppror. Hedningarna vill vara självsvåldiga. De vill inte betala skatt åt överheten. De klagar, att regeringen är hård och orättvis. De vill alltid leva efter sitt eget behag. De vill inte lyda överhetens bud. Det beror på, att stoltheten och girigheten är härskande synder i deras hjärtan. Och när undersåtarna börjar kriga mot överheten, då straffar överheten upprorsmakarna grymt.

När Frälsaren alltså sade: "Var åteln är, dit samlas örnarna," så betyder det, att där ett rike ligger i andlig död och helt utan kunskap om den rätta kristendomen, dit samlas de andliga örnarna och gör slut med hela riket. Och det har kommit till synes överallt, att var åteln är, dit samlas örnarna. Det samma romerska riket som då var större och mäktigare än alla andra riken på jorden, förstördes av hedningarna 500 år efter Frälsaren. Romarna omvände sig till kristendomen omkring 300 år efter Kristi födelse. Men deras kristendom förvandlades snart till död tro , och då samlades örnarna för att äta denna åtel. Hedningarna samlades från alla jordens hörn och förstörde hela detta stora rike.

Vi kan se redan i en liten församling, att där åteln är, dit samlas örnarna. Då någon församling ligger som åtel i den döda tron och ruttnar i hordom, dryckenskap, tjuvnad, girighet, grannlåt, högfärd och andra synder, då kommer skojare och krögare som örnar från alla håll och bortför den sista tolvskillingen från församlingen. Och en sådan död åtel hatar inte dem som äter dess kött och utsuger dess blod. Men hur skulle det gå, om denna döda åtel blev kraftigt saltad? Hur skulle det då gå med örnarna? Jag förmodar, att örnarna inte har lust att äta den åtel som är genomsaltad. Ty så länge åteln är välsaltad, ruttnar den inte. Och av den ruttna lukten känner örnarna var åteln finns. Det sägs att örnen har så bra näbb, att den känner lukten på en mils avstånd. Men om örnarna började äta en åtel som är genomsaltad, så fruktar jag, att de borde spy ut allt vad de har svalt, och de skulle bli så törstiga, att de skulle vara tvungna att söka vatten. Men nog aktar sig denna tids örnar sig för den åtel som är genomsaltad. Men så länge någon del i åteln ännu inte är genomsaltad, försöker de smaka om det vore möjligt att få äta ens ett litet stycke.

Vi har hoppet, att så länge saltet räcker till, skall örnen inte ha så mycket att äta av denna åtel, fast det fortfarande finns sådana ruttna delar som inte påverkas av saltet. Men även om åteln bevaras frisk då den är genomsaltad, så att den inte ruttnar, och örnarna inte har lust att äta därav så länge åteln är välsaltad, men åteln blir inte levande därigenom, utan därtill fordras en större och högre makt som blåser liv i de dödas ben.

Liksom profeten Hesekiel såg de dödas ben på fältet , men inte kunde blåsa nytt liv i dem, så ser även jag de dödas ben på flera ställen, men jag arme kan inte blåsa nytt liv i dem. Men Herrens Ande allena kan ge dem liv och kraft, så att de blir levande.

Stå nu upp då Herrens Ande blåser på er, ni dödas ben, och du, döda åtel som ruttnar. Börja vandra med dem som redan har begett sig på vandring mot evigheten, innan örnarna kommer och sliter ert kött och suger ert blod. Och du höga Ande, som hittills har uppväckt döda och lärt dem att vandra på evighetens väg, lär ännu de dödliga att be i anda och sanning, för att de skulle kunna ropa så högt att hela världen och helvetet skulle höra, att de har blivit befriade från örnens klor genom den stora kraft som har uppväckt dem från den andliga döden. Hör du store och allra högst prisade himlens Konung de dödligas suckan. Fader vår, o.s.v.

Evangelium: Matt. 24: 15 - 28

Vår Frälsare talar i dagens heliga evangelium om den stora vedermödan som skall komma på den yttersta tiden, då förödelsens styggelse börjar, och han talar också om de falska profeterna som då står upp för att bedra de enfaldiga. Dessa saker har visserligen redan skett, när Jerusalems stad förstördes. Men vi ser av Uppenbarelseboken och andra bibelställen, att sådana fruktansvärda plågor ännu skall komma innan världen går under. Låt oss därför genom Guds nåd betrakta förödelsens styggelse, vad den är och vilka de falska profeterna är som då framträder. Må Herren Jesus bevara de troende själarna för förödelsens styggelse och för de falska profeterna som vill förvilla enfaldiga själar. Vi vet nämligen, att de första kristna inte har förgåtts i den första förstörelsen, då de i tid flydde från landet och riket, innan örnarna kom för att äta åteln eller förstöra staden. Men från de falska profeterna blev de första kristna inte helt fria. Ingen kunde dock förvilla dem så länge apostlarna levde, men efter deras död blev även många utvalda förvillade av falska profeter. Men Frälsaren ger på ett annat ställe ett säkert kännetecken på dem som kommer i fårakläder men invärtes är glupande ulvar : "Ni skall känna dem av deras frukter." Vi vet att världens trälar anser de kristna för falska profeter, och falska profeter är enligt deras mening rätta kristna. Judarna och hedningarna har alltid sagt, att de kristna är falska profeter och villoandar.

Detta hedningarnas orätta omdöme om de kristna kommer därav, att den onde han förvänt deras syn. Den onde har gett dem upplysningen, att de kristna är falska profeter och villoandar som inte ger hederliga människor samvetsfrid. Hedningarna sade, att de kristna är besatta av onda andar och att kristendomen är en besynnerlig vidskepelse. När hedningarna ser Andens verkningar hos de kristna, så inger djävulen hedningarna den tron, att det är djävulens verkningar. Judarna blev förfärligt arga, då Frälsaren bekände sig vara Guds Son. Översteprästen rev sönder sina kläder av vrede och häpenhet, och alla sade: "Han hädar Gud!" Och när Stefanus sade att han ser Guds Son på Guds högra hand, började ormynglen riktigt slingra sig i hjärteroten. Judarna gnisslade med tänderna och tillstoppade sina öron för att slippa höra sådana smädeord. Varken judarna eller hedningarna fick samvetsfrid förrän de fick suga de kristnas blod.

Samma tro har ännu världens barn, att de kristna är falska profeter och villoandar som inte ger hederliga människor samvetsfrid. Världens trälar vredgas förfärligt, då de kristna skäller och dömer hederliga människor till helvetet. Världens trälar blir förfärligt bittra, då de kristna bekänner sig som Guds barn. De säger till de kristna: "Du berömmer dig själv och andra fördömer du. Du håller dig själv för god och föraktar andra!" Men de blinda stackarna förstår inte varför de kristna förebrår de sorglösa. De sorglösa tål ingen dom så länge egenrättfärdigheten får härska. Ty den onde tål ingen dom. Han tar ingen synd på sig, hur man än skulle döma honom. Fienden finner mer orätt hos Gud än hos sig själv. Varför dömer Gud en så hederlig och from man till helvetet? Och där handlade Gud fel, att han dömde en sådan from och hederlig man utan orsak. Så tänker fienden . Han är den överste ängeln. Han är i sitt eget tycke den samme ängel som han var då, när Gud skapade honom. Därför har han många klagomål på Gud. Och samma egenrättfärdighetens natur har smittat sig på alla människor, så att de i sitt sorglösa tillstånd ser många fel hos de kristna.

Och den största synd, de kristna gör är att skälla , förebrå och döma. För detta skällande har alla världsbarn blivit sura på profeterna och för samma skällande miste Johannes Döparen huvudet, och för detta skällande förtörnades alla världsherrar på Frälsaren. På grund av samma skällande har alla kristna fått namnet "hund" av turkarna. Alla hundturkar säger till de kristna: "Du, kristna hund, kommer och skäller på mig och säger att jag är hora och tjuv." Sådan tro har alla hundturkar, att de kristna är falska profeter och villoandar som inte ger hederliga människor samvetsfrid. Men de som verkligen är falska profeter, uppskattas högt och på dem tror världens barn. Sådana lärare som lovar alla bockar och getter himmelriket är enligt världens mening rätta profeter. Sådana nådetjuvar som lovar Guds nåd åt de sorglösa utan bot och bättring är rätta kristna. Den som predikar så ljuvligt, att gamle Adams hjärta blir vekt, är enligt världens mening en rätt profet. Vad har sådana profeter åstadkommit, som predikar "frid" där frid inte finns? Så har de forna falska profeterna intalat det blinda folket att tro, att Gud är så nådig, att han aldrig kan vredgas. När denna förödelsens styggelse som omtalas i dagens evangelium kom över judarna, då uppstod falska profeter som lovade det otrogna folket, att nu skall Gud uppenbara sig, nu skall han komma och hjälpa dem ur fiendens händer.

Och nog tror nådetjuvarna, att Gud hjälper dem ur all jordisk nöd, hur ogudaktigt de än skulle leva, och hur de än skulle smäda den himmelske Förälderns tårar med hordom, tjuvnad, dryckenskap, svärjande, högmod och falskhet. Nog förmår de ändå tro, att Gud är dem nådig. Judarna hade dräpt Frälsaren och sugit de kristnas blod, och trodde ändå orubbligt, att Gud genom något under nu skulle komma dem till hjälp. Varifrån får nådetjuvarna en så stark tro på Gud, fast inget tecken på ånger finns. De väckta förmår inte tro, att Gud är de obotfärdiga nådig. Men nog förmår de sorglösa tro, att Gud är dem nådig. I den tron blev judarna bedragna, då falska profeter intalade dem att tro, att de är Guds folk och att Kristus kommer från himmelen för att hjälpa dem ur denna jordiska nöd, som de jämrade sig i. Men de kristna gick inte med på den tron, att Kristus nu skall komma ned från himlen och hjälpa judarna.

De kristna såg redan i förväg, att Guds straff kommer över judarna, och därför flydde de bort från hela landet. De hade tagit vara på Frälsarens förutsägelser och tidens tecken. Även Johannes Döparen såg, att Guds straff var alldeles nära, då han sade till judarna: "Redan är yxan satt till roten av träden." Det betyder: Detta rike skall inte bestå länge. Och Frälsaren själv hade sagt dem: "Himlens tecken förstår ni, men tidens tecken förstår ni inte." Och hur förstår blinda stackare tidens tecken? Tidens tecken är sådana, att när man ser hur folket lever i sorglöshet och uppenbar ogudaktighet , så drar man därav den slutsatsen, att Guds straff inte är långt borta. Det ogudaktiga livet i sig medför straffet. Till exempel hordom , dryckenskap och tjuvnad för fattigdom med sig, likaså högfärd och lättja, grannlåt, prål med mera. Och när högmodet i ett rike växer till i så hög grad att undersåtarna inte mer lyder överheten, då tyder tidens tecken på att det blir strid och krig. Även om yttre fiender inte alls fanns, så slåss de dock sinsemellan och utplånar varandra. Även nu kan man se av alla tidens tecken, att om det inte blir ändring i världsmänniskornas tro och leverne, så består inte världen länge till. Den första förödelsens styggelse var blott ett exempel, hur Gud straffar ogudaktiga människor, då de öppet börjar smäda Gud och förakta kristendomen. Nu ser många, hur det hade gått i denna församling, om det förra fasansfulla livet hade fått fortfara ännu några årtionden. Skulle många ha kunnat leva på ett sådant ställe, där antalet horor , tjuvar och drinkare ökade dag för dag, där svordomar och slagsmål hördes långa vägar? Skulle inte hororna, tjuvarna och fyllhundarna slutligen ha börjat röva från gårdsägarna, såsom det har hänt på många ställen, där världens gud gjort några få skälmar rika och största delen av folket fattiga genom dryckenskap, hordom , högmod, lättja och grannlåt? Där har det fattigare folket börjat röva sitt uppehälle från de rika. Och i denna strid har överheten måst ingripa för att hindra våld. Vad annat blir det än krig och blodsutgjutelse av ett sådant ogudaktigt leverne? Då en skälm säger: "Gud gjorde mig rik" och en annan skälm säger: "Gud gjorde mig fattig." Sålunda har kronotjuvarna och krögarna en fast tro på Gud. Men också horor och fyllhundar har en fast tro på Gud, då de säger: "Gud gjorde mig fattig." De tror inte, att det är världens gud som gör somliga fattiga och andra rika.

Vi borde nu betrakta, vilka de utvalda är, för vilkas skull vedermödans tid blir förkortad. Vi hör av Skriften, att Herren ämnade skona städerna Sodom och Gomorra, om han där skulle ha funnit tio rättfärdiga. Men där fanns inte mer än en enda, Lot, vilken Herrens ängel ledde ut från Sodoms stad, och frälste honom från det ogudaktiga folkets hop. När Jerusalems stad förstördes hade de kristna flytt från denna ogudaktiga stad. Men där hade ändå blivit kvar några själar som inte hade tillfälle att fly, och för deras skull förkortades vedermödans dagar. Det är nog svårt för världens barn att tro, att de får leva för de utvaldas skull. Men varför skulle Gud skona denna värld, om det inte skedde för de få själars skull som Herren har utvalt? Och dessa utvalda kan ännu vara i det tillståndet, att de ännu inte vet något om den rätta kristendomen, då straffet kommer över det ogudaktiga folket.

Men Herren har utvalt dem han i förväg ser, att de blir kristna. Så hade Herren utvalt några profeter alltifrån moderlivet till att predika för det sorglösa folket, fast de var sorglösa en lång tid innan Herrens kallelse kom till dem. Johannes Döparen var utvald innan han föddes. Och många andra kristna är utvalda till välsignade redskap i Herrens hand långt innan de blivit väckta. Och för dessa utvaldas skull förkortas vedermödans dagar. Men de världsträlar om vilka Herren i sin vishet ser, att de förblir i sin förhärdelse ända till slutet, har han inte utvalt, ty de föraktar alla råd och förmaningar till bättring. De förhärdas bara mer, ju mer man förmanar dem, ty gamle Simeon sade till Maria, Jesu mor: "Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt." Det betyder, att de som inte genom kristendomen blir upplyfta ur helvetet, de förhärdas ännu mer. Och genom förhärdelsen sjunker de ännu djupare i helvetet än de av naturen var.

Här finns ännu många själar, som genom kristendomen blivit förhärdade och som för de utvaldas skull ännu får leva, ty Herren väntar bättring av dem. Men snart torde den tid komma, då nådens dörr tillsluts, och då får de ropa i evighet: "Ve, ve, oss blinda stackare, som såg kristendomens ljus, men inte tog vara på det. Vi såg de utvalda fly bort från fördärvets stad och beflita sig för att nå foten av Jesu kors, men vi följde dem inte. Vi såg de botfärdiga gråta, men vi gjorde spe av deras tårar. Vi såg dem krypa till foten av Jesu kors, men vi följde inte deras exempel. Vi hörde dem ropa: "Jesus, Davids Son, förbarma dig över oss!" men vi befallde dem att tiga. Vi hörde dem sucka då de bar Jesu kors, men vi smädade deras suckar . Ve, ve, oss blinda stackare!" Så ropar de sorglösa i förtappelsen, då de botfärdigas tårar börjar bränna deras samveten. "Ve, ve, oss blinda stackare, som inte tog vara på nådatiden, inte brydde oss om att ge akt på bättringsropet, inte heller trodde, att de utvalda suckade för oss och bad för våra själar!"

Ni få utvalda , som har flytt från fördärvets stad för att slippa se förödelsens styggelse, be även för dem som ännu är kvar, att även de skulle hinna med innan fienden bränner upp hela staden, och att falska profeter inte skulle kunna förvilla de utvalda, som måste vara i den staden mitt i världens hop. I den staden kan ännu finnas några utvalda. Men där finns även falska profeter, som försöker utplåna det kristendomens ämne46 de har. Om de säger till er: "Här är Kristus", så tro det inte. Om de säger: "Han är i kammaren," så tro det inte och gå inte dit, ty Människosonen kommer som blixten. Han kommer plötsligt i deras hjärtan och inför deras ögon, som tror på honom. Amen.

Originalmanuskript / FKHS Kollerska samlingen / Nationalarkivet Helsingfors /

UP / PS 480 / P 1250 / SW 481 / B 319

UP = B = SW tillägger följande text vid slutet av predikan, som inte finns i manuskriptet:

Han framträder snart för de hjärtan som tro på honom nu och evigt. Bevara, Herre Jesus, dem som ha gått ut från fördärvets stad, från alla orätta stigar och den sönderslitande rovfågelns klor, så att de inte må råka i dödsfara och ingen må få angripas av förruttnelse. Det är sant, att om förruttnelse angriper ett ställe så utbreder den sig snart till hela människan; därför borde man salta. Hör nådigt dina barns suckar och hjälp att de må komma till den himmelska staden, dit inga rovfåglar och rovgiriga vargar slipper. Hör oss för ditt heliga namns skull. Amen