Nr 38 PINGSTDAGEN
1859
Text: Episteln på pingstdagen.
Med ledning av vår upplästa heliga text skall vi denna åt
Herren helgade stund genom Guds nåd betrakta 1. Varifrån kommer den andliga
vinden? 2. Vilken verkan har den andliga vinden? 3. Den sorglösa hopen smädar
den Helige Andes verkningar .
Må den Helige Andes vind blåsa över alla dem, som är
församlade i bönen. Amen.
1. Varifrån kommer den Helige Andes vind? Ifrån himmelen
kommer denna vind som ett mäkta starkt väder. Och denna vind är osynlig, men kännbar,
ty Frälsaren säger: "Vinden blåser vart den vill och du hör dess röst ,
men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far." Den mäktiga och
starka vind, som blåste på pingstdagen, var så stark, att även den otrogna
hopen kunde höra dess susande . Men de kunde inte begripa varifrån denna väder
il kom eller vart den for. På samma sätt som den stora hopen hörde susandet av
denna vind, så kan även den stora hopen ännu i denna dag förnimma, när en
oförmodad väckelse kommer ibland folket, men de kan inte begripa, vad det är.
Och likadant som den stora hopen hade församlats på pingstdagen för att se och
gapa, så församlar sig ännu den stora hopen för att se och gapa, när någon
människa blir väckt. Men de kan inte begripa vad det är. Och likadant som den
stora hopen blev förbluffad över det starka vädret på pingstdagen, så blir även
nu den stora hopen förbluffad, förvånad och häpen, när någon hastig väckelse
uppenbarar sig. Men det står inte länge på, innan häpenheten försvinner, ty
djävulen inbillar den stora hopen, att de som talar med tungomål är fulla av
sött vin. Men vad som i synnerhet är märkvärdigt i denna stora tilldragelse,
består däri, att ingen av denna världens vise har kunnat förklara vari dessa
andens drifter består, eller vad det var för en kraft, som lärde dem att tala
främmande språk. Nu för tiden kan ingen lära sig att tala främmande språk på en
kort stund, utan man måste lära sig småningom och med stor möda att läsa,
förstå och tala främmande språk.
2. Vilken verkan hade den andliga vinden på lärjungarna?
De blev uppfyllda av den Helige Ande och började tala mångahanda tungomål.
Detta var ett under, som den stora hopen inte kunde begripa. Sådana under är
mera sällsynta nuförtiden, men de är inte alldeles omöjliga. Men vad som nu
motsvarar talande med tungomål, består i de väcktas talande om bättringen,
omvändelsen och pånyttfödelsen, och sådant kallas av världen predikosjuka. Den
som har predikosjukan kan tala kraftigt och mäktigt om väckelsen, bättringen,
omvändelsen och pånyttfödelsen. Världen menar nämligen, att apostlarnas
predikosjuka var en själssjukdom. Och hade apostlarna varit här, skulle den
stora världshopen ha sagt det samma, som sades då: "De är fulla av sött
vin." Ty världen kan inte begripa Guds Andes verk i människan. Världen
dömer alldeles galet om Andens verkningar och andens drifter
Men nu dömer världen så om apostlarnas predikosjuka:
"Det kunde vara behövligt på den tiden, då ingen visste annat än att
kristendomen var ett ohyggligt svärmeri." Men nuförtiden, menar förnuftet,
nuförtiden behövs inga tecken och under för att bekräfta den nya läran som
redan varit trodd i nära 2 000 år. Vi har nu Bibeln och Luther och andra
andliga böcker, som visar oss den sanna kristendomens art. Och vi behöver inga
läsarpredikanter, vi behöver ingen predikosjuka, ty i våra upplysta tider kan
var och en få den upplysning han behöver av Guds ord. Ja visst ja. Om du läser Bibeln med det andliga hatet i hjärtat, så
kan du få samma upplysning av Bibeln som Paulus före sin omvändelse. Den mannen
hade läst Bibeln med sin skalle . Men när djävulen uttydde skrifterna för
honom, så fick han den upplysningen ifrån Bibeln, att de kristna var kättare,
svärmare och villoandar som borde utrotas med eld och svärd. Så går det för
bibelläsaren, när han tar djävulen till skriftefader och rådgivare. Men
annorlunda gick det till med Paulus, när han blev fasttagen på vägen till
Damaskus. Då fick han höra en röst ifrån himmelen som sade: "Jag är Jesus,
den du förföljer. Dig är svårt att spjärna mot udden." Då blev han först
blind, och sedan när hans ögon öppnades, fick han en helt annan upplysning av
Guds ord än han hade haft förut.
3. Kristendomen försmädades i sin första början av den
blinda världshopen, som inte kunde begripa, vari andens drifter och apostlarnas
predikosjuka bestod. Ty det heter att somliga gjorde gäck av dem och sade:
"Dessa är fulla av sött vin." Det kunde kanske se så ut för världen,
som om apostlarna var fulla av sött vin. Men världen känner inte, att detta
söta vin är den Helige Andes vin, som gör bröllopsgästerna glada . Världen kan
väl försmäda Kristi lärjungar för deras predikosjuka och kalla dem för
svärmare, kättare och villoandar. Men Kristi lärjungar bryr sig inte om denna
smädelse, utan Petrus håller en kraftig straffpredikan och kallar den
församlade världshopen för mördare: "Ni har korsfäst härlighetens Herre,
och detta har ni gjort av okunnighet." Många får av denna Petri
straffpredikan ett styng i sitt hjärta, men den stora hopen blir förargad och
förtörnad. Inte skall ni tro, att fastän 3000 själar blev omvända på
pingstdagen, detta antal utgjorde mera än en hundrade del av den stora hop som
då var samlad. På sådant sätt har den sanna och levande kristendomen börjat,
och på samma sätt måste den också sluta om den skall vara saliggörande. Men för
att komma till en sådan kristendom, måste man först genomgå nådens ordning på
samma sätt som lärjungarna. De måste gråta och jämra sig, när Frälsaren var
död. De måste först falla i otro och förtvivlan . Man måste komma i själanöd ,
innan man kan längta efter frälsning. Ingalunda går det så lätt som mängden
tror att bli salig. Ty Frälsaren säger: "Den porten är trång och den vägen
är smal som leder till livet, och få är de som finner den." Genom mycken
bedrövelse måste människan ingå i livet.
Medan lärjungarna låg i syndasömnen, nämligen före
Frälsarens död, drömde de bara om makt, ära och rikedom i världen. De hade
ingen omsorg om sin själs salighet. Men efter Frälsarens död fann de, att alla
deras jordiska uträkningar slog fel. Då blev det sorg å färde. Men genom denna
sorg blev de något lösryckta från världen. Deras hjärtan blev genom denna sorg
förberedda att mottaga en försmak av den himmelska glädjen, när Frälsaren
visade sig levande för dem. Och är det nu så, att människan måste på detta sätt
förberedas att ta emot en försmak av den himmelska glädjen, då måste det vara
en förskräcklig blindhet och ett fasligt mörker att inbilla sig, att man kan
nog bli salig med mindre gråt och jämmer, eller med mindre andlig sorg än
lärjungarna hade. Ty även om vi ingenting förtjänar med vårt grubblande, kan vi
dock inte påstå, att endast lärjungarna skulle känna sveda och värk för den nya
födelsen, och vi skulle födas på nytt utan sveda och värk. Luther grubblade
lång tid innan han kunde komma till tron. Och hade inte Luther grubblat så hade
vi ännu i denna dag varit i påvedömet. Nej, utan en sorg som är efter Guds
sinne kan ingen komma till en sann och levande tro. Utan sveda och värk kan den
nya människan inte födas, och därför måste väckelsen och syndaångern gå före
tron. Men den som har en död tro i peruken har ingen ånger, han grubblar intet,
han tvivlar aldrig om sin salighet. Om någon skulle få ett styng i sitt hjärta
på pingstdagen, kunde han också få den Helige Ande som lär honom att tala med
tungomål, som lär honom att tala om Guds dråpliga verk och predika för andra,
ty därtill fordras den Helige Andes kraft. Den som inte kan predika, han må
gärna höra på och lägga orden på hjärtat. Nu har den Helige Ande blivit
bedrövad, och nära på utdriven ifrån den lutherska kyrkan. Och nu skulle det
behövas en ny pingstdag, ny kraft ifrån höjden att ur dvalan väcka en syndig
värld. Ty nu är hela världen uti mörker och endast i det landet Gosen skiner
solen över de få själar som är beredda att gå ut ifrån hedendömet för att tjäna
Israels Gud. Där skiner solen i det landet Gosen, var Israels barn bor. Amen!
Originalmanuskript på svenska / FKHS Aunos samling /
Nationalarkivet Helsingfors /
III P / PS 346 / P 817 / SW
331 / B 183