Nr 33 4 SÖNDAGEN EFTER PÅSK 1859

Kom, låt oss vända oss om till Herren, ty han har sargat oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss. Hos. 6: 1

Profeten Hosea visar, hur Guds faderliga tuktan leder till människans bättring, då människan tar emot Guds nådiga tuktan. Gud hade ofta försökt tukta Israels barn, ibland genom krig, ibland genom hunger, men han måste ofta klaga, att de inte tog emot hans tuktan, varav man även ser, att människan inte är en sådan skapad varelse som tar emot tuktan. En oxe flyr framför piskan hellre än en människa. Hur ofta har inte Gud tuktat människosläktet genom krig, hunger och dyr tid, men genom denna yttre tuktan har ingen bättring blivit av, utan i stället har människosläktet förhärdats ju mer Herren har slagit det. Likväl uppmanar profeten Hosea Israels barn att vända sig om till Herren efter den hårda tuktan de fick lida i yttre mening, då deras rike förstördes, deras städer brändes och största delen av folket dräptes, och de som blev kvar fördes som fångar till hedningarnas rike. Profeten Hosea uppmanar folket att vända sig om till Herren och börja tjäna honom trognare än förut, då han predikar på det ovannämnda stället: "Låt oss vända oss om till Herren, ty han har sargat oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss."

Om nu denna tids kristna bara tog åt sig ett uppbyggligt exempel av dessa profetens ord och besinnade, vilken välgärning Herren har gjort för dem, då han slagit dem både med yttre och andlig tuktan, nämligen först genom uppväckelsen, då Herren slagit dem genom samvetsplåga, med den järnpiska, varmed Kristus regerar över hedningarna, och även genom yttre tuktan har Herren börjat aga oss. Om de kristna tog vara på denna nådiga tuktan och vände sig om till Herren samt av allt hjärta anförtrodde både kropp och själ i Herrens vård, så skulle inte så svåra frestelser och fruktan för jordisk nöd komma över dem. Men de som kämpar med otro kan inte tro så mycket, att Gud även genom den yttre tuktan drar dem till sig och vill slita deras hjärtan lösa från världen. Men såsom barnet skyndar till förälderns famn, fast föräldern har agat det, ty det har ingen annan tillflykt, så måste även en kristen skynda sig i den himmelske Förälderns famn varje gång Fadern har tuktat honom. Om han därtill kunde kyssa Faderns ris och tacka för god tuktan, så skulle Föräldern ta honom i sin famn och kyssa honom och låta honom dia sina nådedrypande bröst. Härtill uppmanar även profeten Hosea: "Kom, låt oss vända oss om till Herren, ty han har sargat oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss."

De kristna har dock ingen annan tillflykt än den himmelske Fadern. Och då nu Föräldern har börjat tukta sina olydiga barn med dyr tid, och de kristna därvid får jämte hedningarna lida nöd och brist, så har de kristna intet annat råd än att skynda till Förälderns famn, såsom ett barn som har blivit agat, och be att dessa den sista tidens vedermödor skulle förkortas för de utvaldas skull. Vi har det hoppet och den förtröstan till Gud, att han inte skall lägga större börda på oss än vad vi mäktar bära. Hör du, himlens och jordens Härskare, de bedrövades, ångrandes och nödställdas suckan. Fader vår som är i himlen, o.s.v.

Evangelium: Joh. 16: 5 15

I dagens heliga evangelium talar Jesus om att han skall fara till sin Fader, varför lärjungarnas hjärtan fylls av bedrövelse, men han lovar dem en tröstare, som skall leda dem till all sanning . Med anledning därav skall vi denna nådestund genom Guds nåd betrakta hur lärjungarnas hjärtan fylls av bedrövelse, när Jesus avser att lämna dem.

Första betraktelsen visar, hur lärjungarna blir bedrövade, när Jesus går bort. Då lärjungarna hade börjat följa Kristus i det hoppet, att de genom Kristus skulle bli lyckliga i världen, så är det förståeligt, att de blir bedrövade, då han går bort. Då hände det på ett synligt sätt, att Jesus genom döden gick bort till sin Fader. Lärjungarnas hjärtan var då så starkt fästade vid världen, att de inte kunde undgå bedrövelsen, då deras jordiska stöd dog bort. Jesus dog och lämnade lärjungarna i stor bedrövelse. Detta sker nu på det sättet, att då de kristna är fästade vid världen, så dör Jesus i deras hjärtan och därav får lärjungarna sorg. Eller såsom Frälsaren säger i evangeliet, att deras hjärtan blir uppfyllda av bedrövelse, då de märker eller känner, att Jesus är död.

Lärjungarnas hjärtan var helt fästade vid världen när Jesus dog. Men efter hans död greps de av en hjärtgripande sorg, som ryckte deras hjärtan lösa från världen. Så sker det även nu. Då Jesus för världskärlekens skull dör i de kristnas hjärtan blir de bedrövade och börjar storligen längta efter Frälsaren. Men om de kristna inte blir bedrövade, då de känner att Jesus dör i deras hjärtan, går de helt och hållet till världen. Dess värre har det gått så med många i denna tid, att Jesus har dött i deras hjärtan, men de har inte blivit bedrövade över denna död, utan de har varit nöjda med detta döda tillstånd. De har inte gråtit och jämrat sig av längtan efter Jesu nådiga närvaro. Och deras Frälsare ligger nu i graven. Och några som gråter och jämrar sig över Jesu död kan inte längre tro, att han skall uppstå. De tittar nog ned i graven, men finner inte honom där heller.

Vad hjälper det dig Petrus, att du hoppar ned i graven och gräver i svettduken, då du inte förmår tro, att Jesus lever, fast han har blivit sedd av kvinnorna? Vad tänker du, Petrus, då kvinnornas Frälsare lever och din Frälsare ännu är död? Kvinnorna är glada, men du är bedrövad. Kvinnorna tror, men du tror inte, att han lever. Då du med säkerhet vet, att Jesus är död i ditt hjärta, men känner inte med säkerhet, att han lever, fast du skulle önska, att han vore levande, så måste du med denna kunskap fara ned i dödsriket, även om du gråter och jämrar dig, även om du är storligen bedrövad, även om du skulle förundra dig och grubbla med ditt förnuft, hur Jesu kropp har kommit bort från graven. Allt detta undrande, hoppande ned i graven och grävande i svettduken hjälper dig inte till saligheten, så länge din Frälsare är död. Även om du på grund av den stora bedrövelsen inte kan helt och hållet gå till världen, kan du för din stora otros skull inte heller komma till himlen.

Andra betraktelsen. Hur skall de bedrövade lärjungarna få glädje över Jesu uppståndelse? Vi vet med säkerhet, att alla Jesu lärjungar har blivit bedrövade över Jesu bortgång. Men får nu alla glädje över hans uppståndelse? Jo, alla som i sanning har börjat efterfölja Kristus, men denna glädje får inte alla på samma gång. Maria Magdalena, som älskade Jesus så mycket i den spetälske Simons hus, hon som hade fått så mycket förlåtet och som utgöt kostbar nardusolja på hans huvud, denna gamla hora får först känna och se den store Korsbäraren och törnekrönte Konungen uppstånden. Men tänk inte, du gamla hora , att du alltid skall vara den bästa kristna, fast du på påskdagen först har fått se Herren. Inte har du den andekraft, att du bäst kan befrämja Kristi rike . Du är inte den klippa som Kristus har ämnat bygga sin församling på. Men Petrus är den klippa på vilken Kristus har lovat bygga sin församling, och Johannes är den lärjunge som Jesus älskar. Fast du är den första för vilken Jesus uppenbarar sig, så är du dock inte den bästa kristna. Fast nu Petrus och Johannes gråter och jämrar sig, och du är glad, nog skall Herren uppenbara sig även för dem, och deras bedrövelse skall få en ände. Lärjungarna skall bli glada när de ser Herren.

Men Tomas, som ännu går sina egna vägar och inte är tillsammans med de övriga lärjungarna på de kristnas sammankomst, när skall han få se Kristus? Jag tänker att han inte får se Herren förrän han kommer till lärjungarnas sammankomst. Om Tomas förblir ensam och söker Kristus i ensamheten, månntro Kristus kommer för att uppsöka honom där? Jag tänker, Tomas, att du först måste komma till de kristnas sammankomst, innan Kristus kommer och visar sina sår. Inte blir du delaktig av uppståndelsens nåd, förrän du kommer till församlingen. Hur du än må läsa i boken i ensamheten och hålla böner hemma, inte blir du där kristen. Men kom först till de kristnas sammankomst och sök först församlingen, annars finner du inte Kristus. Och vi har det hoppet, att Tomas som har en hjärtgripande och uppriktig sorg över Kristi död, skall se och tro, att Jesus ännu lever, då Herren kommer till lärjungarnas sammankomst och är tillsammans med dem.

Men Nikodemus och hans trosbröder som med sin dygd lägger Kristi lekamen i den döda trons grav och går direkt till Gud och inte kommer in i det rummet där dessa dårar gråter och jämrar sig. De får vara aldrig så oklanderliga inför världen och inte ha samtyckt till världshopens gärning och råd, som ropar: "Korsfäst!" För dem blir Kristus inte levande, vare sig i denna eller den tillkommande världen, utan deras Frälsare förblir i graven nu och för evigt. De har inte någon hjärtgripande sorg över Jesu död, inte heller någon glädje över hans uppståndelse.

Men de få själar som förblir församlade, gråter och jämrar sig över Jesu död, medan de längtar efter Jesu nådiga närvaro, de får känna uppståndelsens glädje. De undfår den Helige Ande. De får kraft att predika evangelium för alla skapade. Och de skall följa Jesu blodiga fotspår till Sions berg, där de får se den store Korsbäraren och njuta saligheten av att beskåda honom nu och i evighet. Amen!

KP 230 (=källan) / P 540 / SW 296 / B 163