Nr 19           FASTLAGSSÖNDAGEN 1849

 

Och Jesus gick fram och såg en man, som var född blind. Joh. 9: 1

 

Evangelisten Johannes har skrivit, att Jesus en gång mötte en man, som var född blind och hade varit blind i trettio år. Men Jesus tog och smorde hans ögon och befallde honom att gå och tvätta sig. Och då han hade tvättat sina ögon, öppnades hans ögon och han fick se dagsljuset. Han blev mycket glad över detta och började tro på Guds Son.

Även jag har sett denne blinde man överallt där jag vandrat, och jag skulle vilja leda honom till den Läkaren, som allena kan öppna den blindes ögon. Men denne blinde stackare är så gensträvig och självklok, att han inte låter sig ledas. Han har nämligen ända från barndomen levt i den falska tron, att han ser bra, fast han inte ser någonting. Han är alltifrån barndomen så van att vandra i mörker, att han anser mörkret för ljus. Och då han inte vet hurudant ljuset är, så tror han, att inte heller andra vet det.

Denne blinde stackare vandrar dristigt mot evigheten. Han tror även, att han nog kan vandra på den rätta vägen, fast han inte ser någonting. Ibland känner han med sina fötter efter den gamla vägen, som hela landsändans befolkning vandrar på och denna väg är vältrampad och slät. Han tänker: "Detta är inte fel väg." Och hur kunde han komma på en sådan tanke, att en hel landsväg skulle vilseleda de resande, ty då den onde har förvänt den blinde stackarens syn, ser han alla saker förvänt. Mörkret ser han som ljus och orättvisan som rättvisa. Hur kan den blinde stackaren förstå, att själva den onde har byggt den väg som hela landsändans befolkning vandrar på?

Om någon ropandes röst i öknen säger till honom: "Denna stora landsväg, som hela landsändans befolkning vandrar på, är fel väg," så motsätter sig den blinde stackarens förnuft detta och han säger till den som ropar i öknen: "Du ljuger. På denna väg har hela landsändans befolkning vandrat före mig. På denna väg har alla världsherrar och skriftlärda vandrat före mig. På denna stora landsväg har även föräldrarna vandrat före mig. Och alla som har vandrat på denna väg har klarat sig bra. De har ingen nöd. Varken motstånd eller harm har mött dem." Fast vägvisaren säger nu: "Den väg är bred som för till förtappelsen och det är många som vandrar på den, men den väg är smal och den port är trång som för till livet, och det är få som finner den", så tror den blinde stackaren inte det, utan han tänker så: "Ingalunda skall hela landsändans befolkning fara till helvetet. Utan tvivel är väl församlingens ledare mer upplysta än denna djävul , som ropar i öknen. Utan tvivel vet församlingens ledare bättre, var vägen till himlen går, än denna snorunge , som ropar som en djävul i öknen och vill inbilla folket, att hela landsändans befolkning vandrar på den väg som djävulen har vandrat på."

Den blinde stackaren har tagit exempel och upplysning av församlingens ledare som säger: "Inte är brännvinshandel någon synd. Inte skadar dryckenskap någon. Att svära och slåss är tillåtet." Då församlingens ledare betraktar brännvinshandel som ett godtagbart näringsfång, och svär sig till helvetet för brännvinsböternas skull, så tänker denne blinde stackare som har samma tro som församlingsledarna: "Det är satans lära, att krögare och fyllhundar inte skall ärva himmelriket." Fast de båda svär sig till helvetet, och då församlingens ledare är i den tron, att något helvete inte finns till, så tänker även den blinde stackaren, som vandrar på samma landsväg som hela landsändans befolkning: "Inte finns det något helvete. Bara man lever dygdigt och räddar sin plånbok undan brännvinsböterna genom mened, nog blir man salig." Då den onde har förvänt den blinde stackarens syn, så förvänder han även den Heliga Skriften, när han i sin blindhet försöker läsa den. Han tänker nämligen så, att allt är inte sant, som står i Bibeln. Och somliga blinda stackare som har död tro i skallen och djävulens tro i hjärtat tänker så: "Jag är Guds barn. Ingen skall döma mig. Inte är Gud så sträng, att han kräver det omöjliga." Somliga blinda stackare är som en hundturk, som har en god nos att snoka, var han skulle finna mat och drycker och var han skulle få tillfälle att tillfredställa köttets begärelser.

Detta är nu skepnaden av den blinde stackaren, som jag sett vandra mot evigheten. Och om Frälsaren inte kommer med ögonsalva och öppnar denne blinde stackares ögon, så far han säkert huvudstupa till helvetet. Och hemskast av allt är, att han inte själv vet, att han är född blind. Han tror sig se, fast han inte ser någonting. Denne blinde stackare har dessvärre bott även i denna församling i 30, 40, 50, 60 och 70 år, utan att ha fått sina ögon så pass öppna, att han skulle ha sökt ögonsalva åt sig. Det är mycket tråkigt att se, att han i andlig mening är så blind, att han ännu inte kommit att inse sin blindhet. Det skulle vara bättre om han själv blott insåg att han är blind. Då skulle han säkert börja ropa som den blinde man, som satt vid vägen och ropade: "Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig, för att jag måtte få min syn."

Men hjälp, gode Gud, det finns i denna församling många som inte ännu vet, att de är blindfödda, fast Guds ord visar på varje ställe, att alla människor av naturen är vredens barn, och att deras själar går förlorade, om de inte gör bättring. Hur kan de blinda stackarna veta det, då det inte finns någon, som skulle ha kungjort för dem, hurudan människan i sitt naturliga tillstånd är, och hurudan hon borde bli, om hon började söka ögonsalva. Men liksom Paulus ansågs vara galen, då han började tala om sin omvändelse för världens vise, så anser världens vise ännu, att kristendomen är galenskap och vidskepelse. Om någon själ började ha omsorg om sin själ här, så skulle hon genast bli ansedd för galen av världshopen, som i sitt eget tycke är vis, fast de inte vet mer om kristendomen än en nyfödd valp. Ty såsom valparna föds blinda, så är även varje människa blindfödd och har vandrat i blindhet intill den dagen, då Jesus kom med ögonsalvan och öppnade hennes ögon.

Jag måste säga er sanningen, ty mitt samvete kräver, att jag måste bekänna sanningen. Jag ser av alla omständigheter, att ni är blindfödda och ni har vandrat i blindhet intill denna dag. Ni har fullständigt felaktiga salighetsgrunder. Ni har aldrig haft rätt omsorg om era själar. Om buken har ni hittills haft det största bekymret, men inte om själen. Om någon gnista av den eld, som Jesus kom för att tända i människornas hjärtan, inte kommer i denna församling, så vet jag inte, hur det slutligen skall gå med er. Jesus säger: "Genom stor vedermöda måste människan ingå i livet." Men här finns det knappast någon som ännu skulle veta något om den vedermödan. De lekamliga vedermödorna känner ni till, men själens vedermödor är okända för er. Jesus säger också: "När kvinnan föder, har hon vånda." Men har ni någonsin haft födslovåndor? De naturliga födslovåndorna känner ni till, men de andliga födslovåndorna är okända för er. Aposteln Paulus säger: "Den sorg som är efter Guds sinne åstadkommer ånger till salighet." Men ni har aldrig haft en sådan sorg, som är efter Guds sinne. Om en ko, ett får eller en ren dör, känner ni sorg. Men ni blir inte sorgsna eller bedrövade över, att ni har korsfäst Jesus genom ert stygga liv. Ni blir inte sorgsna eller bedrövade över, att ni har plågat er Förälder och försmädat hans tårar genom dryckenskap, svärjande, skändlighet och girighet. Även över dig, du blinda församling, har Jesus gråtit och bett samt utgjutit sitt blod och suttit i den blodiga bastun och lidit helvetets kval. Men du har försmädat hans tårar och förtrampat hans blod.

Förgäves har Förälderns tårar runnit för din skull. Förgäves har blodet droppat från hans ansikte för din stygghets skull. Förgäves har han fått sår för din olydnad. Du har själv stungit spjutet i Förälderns hjärta. Den himmelske Föräldern har blottat sitt bröst och visat sina sår åt de förhärdade barnen och sagt till dem: "Se, dessa sår har jag fått för er skull." Och ni ser, hur blodet forsar ur Förälderns hjärta och även stänker på de förbannade, som med syndens vassa kniv mördar sin Förälder. Men de tvättar sina händer och ansikten med ättika och galla, för att Förälderns blod, som har stänkt på dem, inte skulle synas inför världen. Såsom världens horor tvättar ansiktet med brännvin och piss, för att bli rödfärgade, och blottar hordomens bröst för att beskådas av alla stygga ögon, så gör även de andliga hororna, då de tvättar sina händer och ansikten med ättika och galla, eller hordomens och otäckhetens vin, för att blodsdropparna som stänker från Förälderns hjärta på mördare, inte skulle synas inför djävulen och världen. Ty djävulen, som har uppeggat de blinda och förhärdade barnen att mörda den som har fött dem, och trampa på hans bröst, fruktar så mycket för försoningsblodet som har stänkt från Förälderns hjärta, att han flyr med fasa och tjut ut ur den själ, i vars hjärta en enda droppe av Förälderns blod har stänkt. Men ni blinda stackare, ni har mördat er Förälder med syndens och ondskans vassa kniv, och Förälderns blod har stänkts på er genom nåderopet, som ni har hört rykten om. Men ni har med hjärtats bitterhet och vredens galla tvättat och torkat av varenda droppe av Frälsarens blod som har bestänkt er, så att ni inte har ett minsta tecken av den rätta kristendomen.

Såsom världens horor tvättar ansiktet med brännvin och piss, och blottar hordomens bröst för att beskådas av alla stygga begärelser, så har även de andliga hororna i denna församling tvättat sina ögon med flytande djävulsträck, och blottat sina bröst åt alla stygga andar, för att kunna bedriva hor med avgudar. Så säger profeten. Och andliga kvacksalvare har lagt sorglöshetens plåster på era samveten, för att samvetssåren inte skulle lukta och rinna av var förrän först i evigheten. Och ni skulle blott vilja äta läckerheter och bära grannlåt, och samla världens ägodelar. Om någon kristen ger er bistra mediciner, så spottar ni ut dem ur munnen och säger: "Det är ingenting annat än skällande. Något Guds ord är det inte." Månne inte Frälsarens tårar bränner en gång era samveten och svider i era hjärtan, tills ni måste betala den sista skärven, om inte förändring sker i era hjärtan och sinnen! Om ni inte i tid ber om ögonsalva av Frälsaren, så skall det gå illa med er, både i tid och evighet. Om ni inte gör rätt bot och bättring, så skall era själar gå förlorade. Jag kan inte göra annat än sucka till vår Herre Jesus Kristus, att han måtte förbarma sig över denna olyckliga församling och öppna era ögon, ni blinda stackare, innan ni förgås i all evighet. Amen.

 

Handskriven kopia / Härnösands landsarkiv DI:120 inkomna brev 1854

UP / PS 734 / P 305 / B 91