Nr 16 5 SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN 1854

Säden är mycken men arbetarna är få. Bed därför sädens Herre, att han sänder trogna arbetare i sin säd. Lukas 10: 2

När Herren Jesus vandrade genom Herrens åker, som dock var full med ogräs, insåg han väl, hur litet en arbetare kunde uträtta på ett åkerfält, som var så långt och brett, att ingen människa kunde se ändan därpå. Denna åker var dock redan förut plöjd och bearbetad av profeterna, men vid Frälsarens tid nästan alldeles igenväxt av ogräs. Johannes Döparen försökte rensa bort ogräset, men han kunde endast bereda Herren väg genom den stora åkern, som var full med törne och tistel. Intet under då, att Herren, som nu gick igenom den stora åkern, efter den väg, som Döparen hade berett, tyckte det vara alldeles oförsvarligt, att åkerbruket var så vanvårdat och illa skött, när nästan hela åkern var överväxt av ogräs. Därför sade han till sina lärjungar: "Säden är mycken, men arbetarna är få, bed för den skull sädens Herre, att han sänder trogna arbetare i sin säd."

Det måste utan tvivel vara åkerbrukarnas fel, att åkern är full av törne och tistel, ty fastän jordmånen kan vara hård och tung att upparbeta, har man likväl sett, att den flitige arbetarens möda inte blir alldeles obelönad. I det utlovade landet var jorden visserligen mera fruktbärande än här i kalla Norden, var solen aldrig står så högt på himlen som i det förlovade landet, och himlens dagg är här i Norden ganska ringa, emot vad den var i Kanaans land. Den flitiga arbetaren kunde i Kanaans land få skörda trettiofalt på den sämre jordmånen, och sextiofalt på den bättre jordmånen, ja, ända till hundrafalt på den bästa jordmånen, men här i den kalla Norden får åkerbrukaren tacka Gud, om han får skörda åttonde eller nionde kornet på den bästa jordmånen. Annars får han vara nöjd med fjärde och femte kornet, och ibland får han ingenting från hela sin åker. Antingen är jordmånen så hård, att den inte kan bära någon frukt, eller också är säden så dålig att den inte kan gro, eller också fryser åkern genom nattkölden, eller också får åkermannen bara långhalmen i stället för korn och kärna.

Aposteln Petrus sådde på pingstdagen och fick skörda mer än hundrafalt. Men så hade han också ett förträffligt utsädeskorn, och vi måste också komma ihåg, att åkerjorden var av andra arbetare före honom upparbetad, såsom vår Frälsare betygar, att andra har arbetat före er och ni får skörda. Men nog kommer det också mycket an på utsädeskornet, ty har sädesmannen dåligt utsädeskorn, så kan han inte vänta någon ymnig skörd. En del åkerbrukare är så vårdslösa, att de inte rensar utsädeskornet, utan kastar ut säden på åkern så oren som den säd är, som aldrig blivit sållad. Sådana åkerbrukare sår själva ogräs i sin åker. Är det då underligt, att deras åker är full med ogräs? Den som köper sitt utsäde av andra, kan aldrig vara säker på sin årsväxt, om han inte låter det gro först i sitt eget hjärta. Men bäst vore det likväl, om åkermannen kunde få säd från sin egen åker, som bör vara rensad och fri från ogräs.

Annars finns det ingen åker, som är alldeles fri från ogräs. Det kunde man se redan i apostlarnas tid. Om säden vore aldrig så ren och fri från ogräsfrön, så kan dock ogräsfrön komma från andra håll. Världens väder och vind kan föra ogräs på Herrens åker. Sådant är förhållandet med tistelfrön, som är mycket lätta. De följer med denna världens väder och vind. Men om ock ingen vind skulle blåsa ifrån världen, så kan dock ovännen så ogräs i Herrens åker, när människorna sover. Det skall vi snart få höra av denna dagens evangelium. När människorna sover, just då får ovännen tillfälle, att så ogräs i Herrens åker. Men varför skall nu människorna sova, när de vet, att ovännen vakar. Och just då, när människorna sover, just då får ovännen tillfälle att så ogräsfrön i Herrens åker! Om någon helst vore vaken, och höll uppsikt över Herrens åker, skulle ovännen inte få tillfälle att så ogräs i Herrens åker. Men när ingen är vaken, hur går det då? Jo! det går så, att ovännen kommer och sår ogräs. Men varför skall då alla vara betungade av sömn? Ser ni inte, att ovännen lurar bakom åkern i skymningen? Ser ni inte, att han har säcken full med ogräsfrön? Ser ni inte, att han vill göra Sädesmannens möda och arbete om intet? Och ändå sover ni. Ingen människa finns på hela åkern, som orkar vaka. Det är minsann inte underligt, att åkern är full av ogräs, då alla människor ligger och sover i syndaslummern. Finns här någon själ, som är vaken, så må han nu vaka över åkern, för att ovännen inte må få tillfälle att så ännu mera ogräs än han sått.

Men inte nog därmed, att Herrens åker är full av törne och tistel, som ovännen har sått, när alla människor har överlämnat sig åt sömnen. Även utsädet tycks vara odugligt, fastän den heliga säden alltid och i alla tider varit ren och fruktbärande. Den himmelska säden har alltid livskraft och grobarhet i sig själv, när den utsås rätt, och är rensad från alla ogräsfrön. Men när den kommer i dåliga händer, så kan den rena säden skämmas bort och blandas ihop med allehanda ogräsfrön, som skämmer bort hela utsädet. Så hör vi omtalas i Nya Testamentet, att fariséerna hade skämt bort det rena Guds ordet med människotankar, och så hade samma rena Guds ord blivit bortskämt i påvedömet med människofunder, och därför kunde det inte bära någon frukt på jorden. Luther rensade ogräset ifrån vetet, men under tidernas lopp har den himmelska säden återigen blivit blandad med ogräs och människotankar, och därför kan det inte bära någon frukt.

Nu fordras alltså för Herrens åker, att säden skall vara ren och fri från ogräsfrön. För det andra fordras det, att åkerjorden skall plöjas djupare än hittills skett. Ty de, som nu plöjer åkern, har endast bökat upp ytan men har inte orkat gräva på djupet. Den otrogna gårdsfogden sade därför: "Gräva orkar jag inte, och tigga blyges jag." Och varför orkade han inte gräva? Emedan han inte var van med sådant tungt arbete. Det kostar på en lathund, att gräva i jorden. Det kostar på en fin herre att tigga. Hellre låter han sin Herres gäldenärer förfalska skuldebreven och skriva femtio i stället för hundra än att han skulle ta sig för, att gräva jorden i Herrens åker och därtill tigga de dyra utsädeskornen av sädens Herre, för att åtminstone få några rena utsädeskorn, som är rensade och sållade i den store logen om vilken Johannes Döparen säger: "Han skall rensa sin loge, och agnarna skall han uppbränna i evinnerlig eld, men vetet skall han församla i sin lada."

Här om någonstans är Herrens åker full med törne och tistel. Här har ovännen fått så sitt ogräs utan fruktan för några vakande människor. Här får de andliga svinen grassera fritt i Herrens åker. Därför ser åkern ut som en svinhage.

I dag om ni hör Herrens röst, så förhärda inte era hjärtan. Det är Herrens röst, som säger i dagens heliga evangelium, att ovännen sådde ogräs i Herrens åker medan människorna låg, ty om någon människa hade vakat över Herrens åker, skulle ovännen inte våga komma så uppenbarligen och så ogräs i Herrens åker. Men emedan alla människor var sovande, vågade han göra en sådan illgärning.

Nu är det hög tid, att människorna vaknar upp ur syndasömnen. Nu är det hög tid, att tjänarna vakar över Herrens åker. Det är bättre att tjänarna vakar , än att de sedan vill rycka upp ogräset, ty sådant uppryckande av ogräs har väl skett på Guds befallning i Josua tid, men numera går det inte an, emedan ogräset har fattat alltför djupa rötter. Men finns här någon kristen själ, som sörjer däröver, att Herrens åker blivit så överväxt av ogräs, att Herrens vingård blivit så förtrampad, att törnen och tistlar står som en granskog på marken, han må böja sina knän i Jesu namn och anropa sädens Herre om hjälp och bistånd, att han måtte sända trogna arbetare i sin säd, att han måtte lära den otrogna gårdsfogden att gräva djupare i Herrens åker, och därjämte tigga några kappar vete till utsäde i Herrens åker, att han måtte hålla sina tjänare vakande, så att ovännen inte får tillfälle att så ogräs i Herrens åker, att sädens Herre måtte få skörda åtminstone några vetekorn i sin lada. Hör o, Herre, fattiga arbetares bön, som arbetar i din säd och väntar på regn ifrån himlen och suckar efter himlens dagg om natten, och nådens solsken om dagen, att inte Herrens åker må varda alldeles överväxt av törne. Amen*.

Originalmanuskript på svenska / FKHS Aunos samling / Nationalarkivet Helsingfors

UP / PS 398 / P 260 / SW 139 / B 78 / *Ordet "amen" finns inte i manuskriptet