Nr 14 3 SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAGEN

Herren prisade befälhavaren, som sade: "Jag är också en människa, under en annans makt," och Herren sade: "Jag har inte funnit sådan tro i Israel." Matt. 8: 9, 10.

I denna befälhavares tro finner vi i sanning ett föredöme i ödmjukhet, som inte ansåg det vara besvärligt att vara under en annan människas makt , fast det är besvärligt för gamle Adam att vara under annan människas makt . Likväl är det den sanna trons kännetecken, att utan knot stå under en annan människas makt . Men nu är världen inte sådan, att någon gärna ville vara under en annan människas makt. Det är inte bara de sorglösa som vill vara friherrar, utan även somliga kristna vill vara friherrar, för det blir mödosamt för gamle Adam att tjäna. Nu vill inte många stå under en annan människas makt, fast Herren prisade tron hos denne man som sade: "Jag är också en människa, under annans makt." Och Herren sade: "Jag har inte funnit sådan tro i Israel." Och jag undrar, om det nu heller finns sådan tro i Israel.

Vi vet nämligen, att högmodet nu är rådande på jorden. Nu vill alla vara friherrar. Ingen vill tjäna. Barnen vill inte tjäna sina föräldrar, fast vår Herre och Frälsare själv har tjänat sina föräldrar i trettio år. Han ville nämligen belöna deras möda och sålunda uppfylla all mänsklig rättfärdighet, innan han började uppfylla den himmelska rättfärdigheten. Men vår tids barn vill vara sina egna herrar, innan de kan stå på två ben. Och det är inget under, att de sorglösa gör så, eftersom de inte har bättre samvete än en oxe, men de kristna vill också vara friherrar. Jag undrar, om Jesus finner sådan tro i Israel, som fanns hos befälhavaren, som sade: "Jag är också en människa under en annans makt?"

Att stå under en annans makt blir en stor möda för gamle Adam. Många tänker alltså: "Jag har redan varit under en annan människas makt, nu vill jag vara fri." Somliga friherrar tar sig tröst och beskydd och försvar av detta Guds ord: "Var inte människornas trälar." Andra lägger detta till hinder: "Jag klarar inte av mina arbetsuppgifter och därför kan jag inte tjäna." Men sådana ord är inget annat än gamle Adams förevändningar, för om du i din tjänst gör allt vad du kan och förstår, så är du fri från samvetsförebråelse, men om du är lat och vårdslös, så är det med skäl du bestraffas.

Jag fruktar, att Jesus inte längre finner sådan tro i Israel, som befälhavaren hade, för han erkände sig vara ovärdig att ta emot Jesus i sitt hus, fast han hade troget tjänat överheten och därtill hade sådan omsorg om sin tjänare som om sitt eget barn. Var finns nu sådana människor, som gärna och utan knot står under en annan människas makt och troget tjänar sin nästa för Herrens skull? Och var finns nu en sådan husbonde, som har en sådan omsorg om sin tjänare som om sitt eget barn, så att han far många mil för att hämta hjälp till sin tjänare när denne är sjuk. Världen är nu så uppblåst och högmodig, att många inte vill vara under en annan människas makt, utan alla vill vara friherrar. Många vill inte tjäna en annan. Och genom detta högmod och denna köttsliga frihet förlorar många även sin tro, så att man kan fråga sig, om Herren nu skulle finna en sådan tro i Israel, som befälhavaren hade. Den köttsliga friheten är ingalunda den rätta trons frukt, utan under den köttsliga friheten döljer sig själviskhet, högmod och världskärlek, och kanske döljer sig hordom också under samma frihet. Ingalunda är hordomen långt borta, då fattiga tjänare ovillkorligen vill ingå äktenskap och genom äktenskapet bli friherrar. Där finns inte sådan tro som befälhavaren hade, han som sade: "Jag står under en annans makt." Och vi vet, att befälhavarens tjänst är ännu hårdare och tyngre än någon annan tjänst, för en soldat måste så lyda överheten, att om överheten befaller honom att gå till ett ställe, där livet är i fara, så måste han gå dit. I krig går det inte att säga: "Jag går inte dit, där jag blir dräpt," utan där döden är nära, dit måste soldaten gå. Där behövs i sanning en sådan tro, som Herren inte har funnit och torde heller inte finnas mångenstädes i Israel. I jämförelse med dessa soldater är andra tjänares ställning som herredagar, för de behöver inte gå dit, där man dödar dem. Och likväl har många en så dålig tro, att människofruktan bringar dem i ett trälaktigt tillstånd, om de går i tjänst. Detta är inte den rätta trons frukt, utan högmodets, lättjans och hordomens frukt. Då vi nu har hårda tider framför oss och självsvåldet vill råda hos många, måste Gud slutligen straffa världen, så att många högfärdiga män måste bli fiendens trälar, eftersom de inte har förstått att tacka för den frihet de fått genom kristendomen, då alla kristna har en sådan lag, att ingen träl skall finnas bland de kristna. Men den som besegras i krig, blir fiendens träl, så i det andliga som i det lekamliga kriget.

Be, alla kristna, att Herren inte skulle straffa oss med krig, så att vi blir fiendens trälar, då han åt alla kristna gett friheten. I synnerhet har han med sitt eget dyra blod löst oss från andlig träldom, så att vi inte behöver stå under djävulens makt, om vi genom hans nåd hjältemodigt, tappert och troget strider mot fienderna, rustade med trons sköld och Andens svärd på högra och vänstra sidan, för nu stundar hårda tider både till kropp och själ. Snart prövas Stefanus tro. Snart kommer Herren för att hämta sina egna. Snart kommer Herren för att söka sådan tro i Israel, som befälhavaren hade. Hör alltså befälhavarens bön. Fader vår o.s.v.

Evangelium: Matt. 8: 5 - 13.

Med ledning av vårt heliga evangelium skall vi denna heliga stund betänka och betrakta: Torde Herren finna en sådan tro i Israel, som befälhavaren hade. Första betraktelsen: Vilka var den rätta trons kännetecken i befälhavarens vandel? Andra betraktelsen: Torde Herren nu finna sådan tro i Israel? Vi hoppas och ber, att Herren måtte finna en sådan tro i Israel som består i alla prövningar och även i den yttersta dödskampen.

Första betraktelsen: Vilka är de trons frukter och kännetecken som bevisar, att befälhavaren hade en rätt tro? Första kännetecknet var, att han hade en sådan omsorg om sin tjänare som om sitt eget barn, för så gör inte många husbönder i denna tid. Många husbönder säger upp sin tjänare när tjänaren blir sjuk och inte längre orkar arbeta för husbonden. Det finns inte många husbönder i denna tid, som skulle resa långt för att hämta läkemedel till tjänaren, när denne ligger sjuk. De flesta husbönderna låter sina tjänare ligga sjuka som hundvalpar, utan att hjälpa eller vårda dem. Men befälhavaren gick genast, när han hörde, att Jesus från Nasaret hade anlänt till den landsändan. Han gick och bad den himmelske läkaren för denne sjuke tjänare, då han visste, att jordiska läkemedel inte längre kan hjälpa. Härmed visade befälhavaren trons frukter, som inte finns på många håll i Israel. För om somliga husbönder möjligtvis hämtar jordiska läkemedel åt en sjuk tjänare, så är det få husbönder som går direkt till Jesus för att be för sin tjänare, fast det är en kristens plikt att göra så.

Andra kännetecknet var, att denne befälhavare kände sin ovärdighet: "Jag är inte värdig, att du skulle komma in under mitt tak." Den döda trons bekännare och nådetjuvarna skulle i detta fall säga: "Om blott Jesus kom in under mitt tak, så skulle jag med glädje ta emot honom och bjuda honom på det bästa vin jag har." Men befälhavaren kunde inte vara så fåfäng och lättsinnig, att han skulle ha sett Jesus som en jämlike eller som en jordisk läkare, som en syndig människa kan bjuda hem, utan befälhavaren kände, att Guds Son inte är en människas jämlike. Han kände att en syndig varelse inte är värdig att ta Guds Son under sitt syndiga tak, fast Guds Son var så ödmjuk, att han nog hade kommit in under den syndige varelsens tak, om han eljest inte hade trott, att hans tjänare blir frisk. Men befälhavaren hade en sådan tro, att Jesu ord verkar lika mycket hos de långt borta varande som hos de närvarande. Befälhavaren kände, att Guds Son är allsmäktig Gud och allestädes närvarande, och denna tro fanns inte hos många i Israel på den tiden.

Någon torde finna otrons tecken i befälhavarens ovärdighet, då han inte vågade ta emot Jesus under sitt tak. Och skulle någon under sådan ovärdighet kunna med glädje ta emot Guds Son på domedagen, då han inte vågade ta emot honom i sitt hus? Men vi måste på denna punkt göra en tydlig åtskillnad mellan den rätta och den falska ovärdigheten, för i den rätta ovärdigheten finns en rätt tro, som uppenbarar sig på det viset, att Jesu ord verkar lika mycket som Jesus själv närvarande. En sådan tro hade nu befälhavaren, att ett ord från Jesu mun verkar lika mycket som Jesus själv närvarande. Men den falska ovärdigheten verkar så mycket otro, att människorna inte tror ordet, utan de vill, att Jesus själv lekamligen skall komma till dem och lägga sin hand på dem. På detta sätt frestar de otrogna Frälsaren såsom till exempel Jairus, som inte trodde, att Jesus kan bota hans dotter, då hon redan var död. Och även många botfärdiga människor plågar Jesus mycket med sin otro, då de inte tror ordet, inte tror, att ordet verkar lika mycket som Jesus själv närvarande. Därmed visade befälhavaren nu sin tro, att han hade en sådan övertygelse, att ett ord verkar lika mycket som Jesus själv närvarande. Men befälhavaren visade sin tro även genom ordet: "Även jag är en människa under en annans makt." Vi vet med säkerhet, att de som inte vill vara under andra människors makt, är högmodiga och älskar den köttsliga friheten. De vill vara friherrar. Sådana har inte den rätta tron, om de än skulle bekänna sin tro, för den rätta trons frukt är ödmjukhet och undergivenhet. En troende själ kan vara träl i kroppslig mening, men dock fri i andlig mening. För judarna sade till Frälsaren:" Vi är födda fria och har inte varit någons trälar."

Judarna berömde sig däröver, att de inte har varit någons trälar i kroppslig mening. Likväl blev de sålda till trälar åt hedningar, då riket förstördes, för de var i andligt avseende syndens trälar, fast de berömde sig av sin frihet. Men om Guds Son hade fått göra dem fria från syndens träldom, så skulle de även ha undvikit kroppslig träldom. Men de var så högmodiga, att de uppeggade romarna mot sig. Om de hade tagit emot kristendomen, skulle deras rike ha bestått. Men de förföljde de kristna och blev så högmodiga, att de inte mer lydde någon. Även nutidens friherrar får ta varning av dem och tänka efter, hur det gick för judarna, som sade: "Vi är födda fria och har inte varit någons trälar." Men de hade inte den rätta tron, fast de menade, att de hade den rätta tron. Men befälhavaren hade den rätta tron, då han sade: "Jag är under en annans makt," och Herren sade, att han inte har funnit en sådan tro i Israel.

Andra betraktelsen. Månne Herren skall finna sådan tro i Israel? Vi vet inte om han skall finna. Men det vet vi, att många skall komma från öst och väst och sitta med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket, och rikets barn skall kastas i yttre mörker. Där skall vara gråt och tandagnisslan. Herren torde inte i dessa tider finna i Israel sådan tro, som består i prövningen, utom hos de få själar, vilka liksom denne befälhavare, har blivit ovärdiga att ta emot Guds Son under sitt tak, och i detta ovärdighetstillstånd dock tror fast, att Jesu ord verkar lika mycket som Jesus själv genom sin kroppsliga närvaro. Befälhavaren trodde, att Jesu ord är lika mäktigt som han själv. Och om alla nödställda , bedrövade och tvivlande orkade tro som denne befälhavare, att ett enda Jesu ord är så mäktigt som Jesus själv att bota sjuka, så skulle de säkert snart bli friska. Men alla har inte sådan tro som befälhavaren, för de sorglösa tror inte alls, om de inte ser tecken och under, och även de väckta vill se under och tecken innan de kan tro, att Jesus med ett ord helar deras hjärtan. Fast profeten Jonas tecken har nu blivit givet åt alla otrogna som vill se under och tecken, så har Jesus själv sagt, att intet annat tecken skall ges de otrogna än profeten Jonas tecken. Så se nu på profeten Jonas tecken, ni otrogna, och ge akt på befälhavarens tro, ni tvivlande, då ni för otrons skull blir sjuka. När hjärtat för otrons skull blir hårt, motsträvigt, styggt, elakt, så bör ni tro, att ett ord från Jesu mun verkar lika mycket som han själv." När egenrättfärdighetsdjävulen sargar era hjärtan och plågar ert samvete, så tro då som befälhavaren, att ett ord från Jesu mun jagar bort alla djävlar och helar era hjärtesår, annars nödgas han säga att han inte har funnit sådan tro i Israel, att ett ord från Jesu mun verkar lika mycket som han själv.

Den som tror att ett ord från Jesu mun verkar lika mycket som han själv, känner säkert även en salig kraft av ett enda ord som utgår från Jesu mun. Och vi tror fullt och fast, att fast många troende känner sig ovärdiga att ta emot Jesus under sitt tak, skall ett ord från Jesu mun hos honom verka lika mycket som Herren Jesus genom sin kroppsliga närvaro. Och många troende skall komma från öst och väst och sitta med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket, fast de känner sig ovärdiga att ta emot Guds Son under sitt tak.

Så säg blott ett ord, nådige Herre Jesus, så blir våra själar helade, du store korsbärare, du de sjukas botare och de tvivlandes tröstare. Säg blott ett ord, så skall *alla fattiga bli hjälpta, alla sjuka bli friska, alla bedrövade bli tröstade, alla betungade bli befriade från sin börda, alla troende bli glada. Vi har det hoppet, att många skall sitta med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket, de som här har trott, att Jesu ord har verkat så mycket, att alla synder har blivit förlåtna. De skall sitta med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket och äta himlens bröd, nu och i evighet. Amen.

1. Originalmanuskript som saknar början och slutet / FKHS Aunos samling / Helsingfors universitetsbibliotek /

2. Handskriven kopia som saknar början / Raittilas samling / Uleåborgs landsarkiv

Slutet från *tecknet taget från detta handskrivna dokument. Texten i avsnittet avviker något från KP = B = SW.

KP 79 / P 226 / SW 122 / B 68