Nr 7              ANNANDAG JUL 1854

 

Saliga är ni, när människorna försmädar och förföljer er och talar allt ont mot er ljugande för min skull. Gläd och fröjda er, ty er lön är stor i himlen, ty så har de även förföljt profeterna, som har varit före er. Matt. 5: 11, 12

 

Med dessa ord uppmanar Frälsaren sina lärjungar att tro, att deras lön skall vara stor i himlen, då världsmänniskorna hatar och förföljer dem för rättfärdighetens skull och talar allt ont emot dem ljugande för Jesu namns skull. I början trodde inte Jesu lärjungar, att de blir förföljda för Jesu namns skull, utan de trodde, att Jesus skulle bli en jordisk konung och att de genom Kristus skulle bli rika och ärade i världen. Nuförtiden tror ingen, att man blir rik och får världens ära genom kristendomen, men det finns många sådana, som har varit så tokiga, att de trott, att om de började göra bot och bättring, så skulle de bli fattiga. Men jag tror inte att någon blivit fattig eller rik för kristendomens skull. Men ett ogudaktigt leverne har gjort många fattiga. När denna väckelse uppstod, tänkte ingen, att världens sorglösa människor skulle börja hata och förfölja de väckta för rättfärdighetens skull. Men det dröjde inte länge, innan de sorglösa började hata de väckta. Om de väckta hade varit stumma hundar och låtit de sorglösa sova i fred och fara huvudstupa till helvetet, så hade de kanske fått vara i fred för världen. Men då de väckta började tala för världen om bättring, då vredgades världens trälar. Draken började visa sina tänder mot de kristna, då han inte längre i fred fick råda över världen. Om djävulens trälar ännu inte har fått tillfälle att genom lagens makt suga de kristnas blod, såsom i den första kristendomen, så har de dock velat göra det, fast Gud ännu har skonat Jesu får, så att fiendens trälar inte har fått sarga dem efter sitt eget behag. Men vi vet inte, vad härefter skall hända, om Gud vill litet pröva de kristnas tro, då de visa vill sova med de fåvitska, om de lagkloka och fariséerna hämtar eld från helvetet, varmed de ser att göra korv av de kristnas blod.

Men vi har det hoppet och den förtröstan till Gud, att han skall förstärka de kristnas tro, så att de orkar utstå alla plågor, som djävulen och världen bringar över dem. Vi tror, att den store Stridshjälten som har kämpat intill döden mot djävulen och helvetet och kämpat den goda kampen, den store Korsbäraren, som även förut har styrkt de svagas tro och hjärtan, ännu kan styrka utmattade knän och lyfta upp trötta händer, för att de skulle orka strida och kämpa i den stora striden och kampen mot världen, döden och helvetets makt, väl vetande, att denna världens vedermödor intet betyder i jämförelse med den stora härlighet, glädje och salighet, som väntar dem på andra sidan om graven, där det utlovade Kanaans land börjar.

Saliga är ni, då människorna förföljer er för rättfärdighetens skull och talar allt ont mot er ljugande för min skull. Gläd och fröjda er, ty er lön är stor i himlen, ty så förföljde de profeterna som har varit före er. Se ni, Guds barn, och upplyft era huvuden, ty vita kläder skall ges dem som vinner martyrkronan, och palmer i deras händer. Tillbe den store Korsbäraren, vars törnekrona har förvandlats till ärekrona, fast den sattes till hån på hans huvud. Be, ni Jesu lärjungar, som har följt Kristus och efterföljt hans blodiga fotspår till Golgata kulle. Be, att han måtte ge er kraft och styrka till att strida och kämpa trons goda kamp tappert intill änden, så att ni skulle med den blodiga martyrkronan orka följa Brudgummen till bröllopssalen. Hör oss, Fader vår o.s.v.

 

Evangelium: Matt. 23: 34 - 39

I dagens evangelium förebrår Frälsaren Jerusalems invånare för att de förföljde profeterna och visar, att på förföljarna skall komma allt rättfärdigt blod, som har utgjutits alltifrån den rättfärdige Abels blod. Det är inte glädande för de kristna att höra och se, att det rättfärdiga blod, som hade utgjutits under fyratusen år, slutligen måste komma över dem som var de kristnas sista förföljare. Det är inte glädjande för de kristna att höra och se, att deras blod medför ett sådant fruktansvärt straff, att många tusen hedningars blod utgjuts till hämnd för en kristens blod, eftersom den rättfärdige Abels blod måste bli hämnat ännu fyratusen år efteråt, vilket var fyrtionde släktledet efter Kain.

Om de kristna hade makt över denna Guds stränga rättfärdighet, så skulle de i sanning skona hedningarnas blod, i synnerhet då de hör, att en rättfärdig mans blod skall hämnas med flera tusen hedningars blod. Då den rättfärdige Abels blod ropar efter hämnd över mördarna, då skall många tusen hedningars blod utgjutas på jorden, och det fyrtionde ledet av Kains släkt får lida ett större straff. Då Gud så fruktansvärt straffar dem, som har sugit de kristnas blod, vad skall vi tänka om dem, som enligt vår uppfattning inte har förföljt de kristna, men inte heller försvarat dem, när deras liv var i fara? Nikodemus har inte förföljt Kristus , han har inte varit i mördarnas sällskap, men han har inte heller stått på hans sida, då han hade kunnat rädda hans liv. Jag tror, att Nikodemus och hans trosbröder är i samma håla som andra Kristi mördare. Hela Bibeln visar, att Gud hämnas förskräckligt de kristnas blod ända från den rättfärdige Abels blod.

Men de kristna har ingen glädje av att Gud så straffar och strängt hämnas deras blod. Men därav har de kristna glädje, att Gud har gett dem troskraft och styrka, att de orkar lida och utstå alla plågor, att de förmår tro så mycket, att de kan offra sitt liv och blod för Jesu namns skull, att de förmår vara glada i fångenskap, i mörker, i dödens dal och vid gravens rand, att de mäktar gå i elden för Jesu namns skull. Där har ni prövning, ni som går i martyrernas fotspår, ni den korsfäste och törnekrönte Konungens efterföljare, om ni orkar följa hans blodiga spår till Golgata kulle eller Dödskalleplatsen. Men om ni sover i örtagården, där Föräldern svettades blod, så förmår ni nog inte i det tillståndet länge följa den store Korsbäraren förrän ni är beredda att förneka Jesus. Ni har inte ännu motstått synden och kämpat ända till blods. Men det vet vi, att de rätta kristna inte har sparat eller älskat sitt liv intill döden. Apostlarna har prisat sig saliga, då Herren ansåg dem vara värdiga att lida något för Jesu namns skull. Och det är vårt hopp, att här finns några, kanske blott få själar, som skulle förmå att lämna föräldrar, barn och kära makar för Jesu namns skull, om de blott kämpar i sin dyrbaraste tro intill änden. Och tro inte, ni få utvalda Jesu efterföljare, att den onde låter bli att fresta och förfölja er, ty hans vrede är förskräcklig mot dem, som älskar Jesus och tror på honom och offrar sig för Jesu namns skull.

Tro sålunda och kämpa för att ni måtte vinna det eviga livets krona. Döden är ju inte mer fjärran. Snart skall de troende komma fram till den staden, dit förföljare inte kan komma. Snart kommer dödsängeln och skär bort vinträdets grenar från jorden. Snart kommer gästerna från himlen för att se, vem som nu vore redo att träda på dödsplatsen för Jesu namns skull. Den som inte älskar sitt liv intill döden, skall få vita kläder, som martyrerna har fått bära in i den himmelska bröllopssalen, och dödssåren blir hederstecken i himmelriket, där de som bär martyrkronan får sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob i evighet. Amen.

 

Handskriven kopia / Kolari kyrkoarkiv UP / P 152 / SW 60 / B 32