Nr 6                                                  JULDAGEN 1851

 

Oxen känner sin ägare och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte, och mitt folk förstår inte. Jes.1:3.

 

Här betygar profeten Jesaja, att djuren känner sin ägare bättre än människan, för djuret är inte helt känslolöst. Det förstår vem som är ovänlig mot det. Det förstår även vem som är vänlig mot det. Men en förhärdad människa känner inte sin Skapare. En förhärdad människa känner inte, vem som är välvillig mot henne och vem som skadar henne.

Fyllhunden tror att spritsäljaren gör en god gärning mot honom då han för rinnande djävulsträck tar den sista slanten av fyllhunden. Men fyllhunden anser den för värsta fiende som skäller på honom för dryckenskapssynden. Likadant lovprisar spritsäljaren den tjänsteman för godhet som avstår från att böta honom för spritförsäljning. Men den som bötfäller fyllhunden och sprit­säljaren för att dessa skulle sluta att fördärva och förarga landsändan med sin djävulsträck anser de vara värre än själva djävulen. Horan älskar sin horbock som skaffar oäkta barn åt henne och därigenom berövar både den himmelska och jordiska lyckan av henne. Men horan hatar dem som försöker hindra henne för hordom. Många horor blir arga på sin förälder då föräldern med våld drar henne bort från horsängen, där hon ligger med en horbock.

Tjuvarna anser dem för sina bästa vänner som gömmer deras stöldgods. Men på dem ämnar tjuvarna hämnas som anmäler dem. Alla förhärdade andar anser dem för bästa vänner som bidrar dem i syndautövning. Men dem, som vill hindra dem för synd, hatar de. De älskar dem som bistår dem att snarast fara till helvetet. Men de hatar dem som vill hindra dem för syndaloppet.

Djuren har även bättre känsla för faran än den sorglösa människan, för djuret handlar aldrig mot sin känsla. Det undviker farliga ställen. Om djuret kommer på svag is, så vänder det om. Men en högmodig människa vänder sig inte om. Och i synnerhet då den rinnande djävulsträcken blöter ned hjärtat, blir hon så dristig att inte ens döden skrämmer henne. Om räven fastnar i saxen, biter den av sitt ben och räddar sitt liv på det viset. Men den sorglösa människan biter inte av ett enda finger, fast hon sitter fast i fiendens sax.

Djuret handlar aldrig mot sin känsla. Men den sorglösa människan gör många synder mot sitt samvete, fast hennes samvete är tjockare än oxhud, så att hon inte känner något annat som synd än de grövsta stölder och mordgärningar. Men hon gör till och med sådana handlingar som samvetet förbjuder. Och en förhärdad människa är inte en sådan varelse som rättar sig efter piskan. Oxen flyr dock när man piskar den. Men människan flyr inte bort från syndalivet fast hon piskas och bötfälls.

En tjuv minns inte länge att han har stått i pålen. Inte heller minns horan länge, att hon en gång har stått ut kyrkostraffet. Inte slutar fyllhunden att supa fast han efteråt blir långvarigt sjuk och är så slö som om han hade ätit skit. Inte slutar spritsäljaren att sälja sprit, fast han en gång fått böter. Och det är många som svär sig till helvetet på grund av spritböter.

Då nu den sorglösa människan har så tjockt samvete och så förhärdad hud, att hon inte rättar sig efter piskan, så säger Herren genom samme profet Jesaja: "Varför skall man mer slå er, då ni alltid far vilse. Hela huvudet är sjukt och hjärtat uttröttat. Från topp till tå har hon inte en frisk fläck, men sår, blåmärken och blodbölder som inte är utpressade eller bundna eller smorda med olja." Jag tror att djuren känner sin Skapare bättre än några förhärdade människor. Johannes såg hästar och fyra djur i himmelriket, men han såg inga sorglösa människor där, men i helvetet såg han dem slingra sig. Och han såg även, hur de förbannar sin Skapare ju mer de får lida.

Vad tror ni det bero på, att Frälsaren föddes i stallet? Evangelisten har berättat, att hans fattiga mor hade ingen plats i gästgiveriet. Men nog hade Guds moder en trevligare och lugnare sovplats i stallet än i gästgiveriet, där fyllhundarna bannar och slåss. Varken Guds moder eller hennes Son har det trevligt i ett sådant hus, där marknadsfolk efter att i fyllan ha återvänt sig från fåfänglighetens marknad super, bannar och trallar, bråkar och håller oväsen. Guds moder och hennes barn blir snart nedtrampade i ett sådant hus. Det är trevligare för Guds moder att vara bland djuren i stallet än i ett sådant hus, där folk lever värre än djuren. Inte gör djuren illa mot Guds moder fast de är oförnuftiga. Och de djur, som finns där, känner bättre sin Skapare än de för­härdade människor som bor i gästgiveriet.

Stå nu och lyssna till, ni djur, hur Guds nyfödde Son gråter. När han kommer i denna syndiga världen naken och värnlös, så tar ingen emot honom. Ingen ger honom skydd. Inte driver gäst­givaren ut de berusade som vore lämpliga att ligga i skithuset, utan han öppnar sin kammare för dem. Han bjuder dem på punsch. Och fast de skriker och trallar ända till midnatt, så blir han inte sur på dem.

Men när Guds moder, som är fattig och av världen övergiven, kommer och begär rum över natten, så säger gästgivaren som är världsherrarnas bäste vän, att hon får gå i häststallet. Förstås tänker han att Guds moder är en världshora och en sköka som har vandrat från Galiléen och kommer nu, till besvär för honom, för att föda fram en horunge i hans hus. Han anser det inte för besvär, då han hör de berusades bannande och bråk i sitt hus. Men om Guds Son gråter, när han föds i denna världen, det anser han för besvär. Och därför ber han dem att gå i stallet. Det är en fin gästgivare i Betlehem. Han tar inte Guds Son i sitt hus. Men om djävulen kom och bad om rum över natten, så skulle han nog ge honom rum.

Nu hör djuren, hur Guds Son gråter. Och de har bättre öron att höra med, hur Guds Son gråter och klagar, att människorna inte tar honom i sitt hus. Guds moder har en bättre ro i stallet än i gästgiveriet, där de berusade bannar och trallar. Så stå nu ni, åsna och oxe, och lyssna till, hur Guds Son gråter när han föds i denna kalla världen. Låt bli att bita er strå och lyssna med uppresta öron, hur Guds Son gråter i det kalla stallet och klagar över, att människorna inte tar honom in i sitt hus. Andas ni över honom och värm honom med er andedräkt. Och sucka i era hjärtan då människorna inte gör det. Och när ni lägger er, så knäböj er först och sucka igen, då människorna inte gör det. Kanske hör den store Skaparen, som ligger i krubban, era suckar som väntar på Guds barns uppenbarelse. Hör även Josefs och Marias suckar, du nyfödde Judakonung. Fader vår o.s.v.

 

Vi hör av vårt heliga evangelium, att Josef och Maria kom till Betlehem på grund av skatte- eller mantalskrivning. Och i samband härmed föddes Frälsaren och lades i krubban, därför att det inte fanns plats i gästgiveriet. Och några herdar hörde av änglarna att Frälsaren var född i Betlehem. Och herdarna kom dit och fann Maria med barnet. Med ledning av detta skall vi genom Guds nåd denna gång betänka, varför Guds Son inte har rum i människornas hus, då han blir född i denna världen. Eller varför Guds Son ligger på hö och strå i krubban mitt bland djuren. Eller varför människorna inte förbarmar sig över honom och tar emot honom i sitt hus. Och varför de låter honom ligga i ett kallt stall.

Evangelisterna berättar att Josef och Maria måste övernatta i stallet då det inte fanns rum i gästgiveriet. Men varför hade man inte rum i gästgiveriet? Därför förstås, att där var så mycket andra främmande. Och de gästerna var rikare och mer uppskattade än Josef och Maria. Gästgiveriet var gästgivarens hus. Och gäst-givaren är pliktig att ta emot gäster och ge dem mat och rum mot betalning. Men vanligen brukar gästgivaren vara en sådan karl som tar emot hederligt folk och världsherrar. Men fattiga tar han inte emot, för han fruktar att de inte har pengar att betala för sig.

När nu sådana fattiga gäster kommer till gästgivarens hus och frågar efter husrum, så svarar gästgivaren: "Det finns inte plats i huset. Gå i häststallet." Först kan gästgivaren fråga Josef och Maria, varifrån dessa gäster kommer. Och de svarar: "Från staden Nasaret i Galilén" Då säger gästgivaren: "Kommer det något gott från Galilén?" Om Josef och Maria säger till gästgivaren: "Vi är av Davids stam och vi har kommit hit på grund av skattbetalning." Då säger gästgivaren: "Davids stam är så fattig och de är inte bättre än bönderna. Gå bort." Om Josef säger till gästgivaren: "Denna Maria är min förlovade hustru och hon mår inte riktigt bra, kan gästgivaren inte vara så snäll och ge oss rum?" Då säger gästgivaren: "Jag ser att hon väntar barn. Vem törs ta emot sådana kringvandrande horor i sitt hus? Hon har förstås kommit hit för att föda sin unge här och hemlighålla saken för att folk inte må veta hurudan hora hon är." Om Josef ännu säger till gästgivaren: "Hon är inte någon hora. Det har uppenbarats för mig i drömmen, att hon har blivit havande av den Helige Ande." Då vredgas gästgivaren och säger: "Är det genom den Helige Ande hororna numera blir havande? Nog är det många horor som säger att de blivit havande av den Helige Ande, men sådana är inte annat än vilda andar. Gå i stallet och föd där." Om nu Josef frågar: "Vad är det för gäster ni har, då det inte finns plats i gästgiveriet?" Då svarar gästgivaren: "Landshövdingar, fogdar, häradsdomare, handelsmän och övriga världsherrar. De spelar nu kort i salen och dricker punsch. Och de behöver lugn över natten. Om nu Maria, din hora, föder barnet på natten, så börjar barnet gråta på natten och folk får inte sova i frid. Det passar inte." Och sedan säger han strängt till Josef: "Gå med din hora vart du vill. I detta hus finns det inte rum för er." Sålunda måste Guds Sons moder gå i ett kallt stall och föda Guds Son där. Då människorna inte tar henne i sina boningar, så måste hon gå till djuren som bättre känner sin Skapare än människorna.

Men nu säger alla gästgivare: "Om Guds moder kom i vårt hus, så skulle vi driva alla herrar och bönder ut ur härbärget, och vi skulle med tacksamhet ta emot honom. Vi skulle säga till punsch-herrarna: "Gå i skithuset och drick ert djävulsträck där. Hit har kommit Guds Sons moder, och hon behöver lugn och ro. Vi skulle säga till fyllhundarna som har samlat sig i pörtet: "Gå i helvete med er rinnande djävulsträck och drick, banna och bråka där. Hit har kommit Guds Sons moder som inte kan tåla ett sådant liv och hon behöver ha lugn och ro."

Men jag säger till alla väldens gästgivare som fortfarande är i judarnas gamla tro, att om Guds Sons moder kom i deras hus så som Maria som var fattig, föraktad och havande, så skulle de säga som gästgivaren i Betlehem: "Vem är skyldig att ta emot alla lösdrivare. Gå i ladugården eller i stallet och föd er unge där."

Om vi nu frågade: "Varför har Guds Son inte rum i människornas hus", så måste vi svara så som evangelisten Johannes: "Han kom till sina egna, men hans egna tog inte emot honom." Om vi frågade, varför Guds Son måste vara i häststallet då han föds i denna världen, så måste vi svara så som evangelisten: Det finns inte plats i huset. Människorna är så obarmhärtiga, att de låter Guds Son bli kvar i ett kallt stall. De låter honom ligga där, på hö och strå, mitt bland djuren.

Om Guds moder kom som en stor världens drottning så skulle alla världsherrar lägga av punschglaset och gå ut och möta henne och falla på knä och be till henne. Om Guds Son hade varit i Herodes slott, så skulle alla herrar ha kommit dit för att be till honom. Men han föddes i ett stall. Och han måste bli kvar i ett kallt stall där djuren tog emot honom, då ingen människa tog emot honom och gav honom rum. Nu måste Guds nyfödde Son bli kvar i ett kallt stall, medan världens furste är i gästgiveriet och värmer sin ända framför elden och dricker punsch med världsherrarna. Där festar de i salen och spelar kort. Men Guds Son får bli kvar i ett kallt stall. Och vilken av världsherrarna skulle gå i stallet för att falla på knä och tillbedja honom, fast han vore till och med större än Guds Son? Ingen av världsherrarna skulle gå och falla på knä och be till honom, utan de skulle säga: "Inte är Guds Son så fattig, att han måste bo i ett stall." Inte ens bönder skulle gå för att falla på knä och be till honom. De skulle blott säga: "Inte är Guds Son så fattig, att han måste födas i ett stall." I Nikodemus evangelium står det skrivet, att alla herrar, överstepräster och fariséer ansåg Guds Son för en oäkting. Och likadant anser världsherrarna även ännu, att han är en oäkting. Överallt där Guds Son gråter och ömkar sig över världsbarnens hårdhet och obarmhärtighet då de inte tar emot honom, säger världens vise: "Det är en oäkting och i horsängen är han avlad."

Men inte heller världens fattiga vill gå i häststallet för att falla på knä inför honom och be, för han är så fattig att världens fattiga inte får något av honom. Dessutom är hans moder en gäst och främling på jorden. Hon har inte råd att hålla dopöl. Hon har inte ens nödbröd att bjuda de fattiga som för hungerns skull ville komma i stallet och se på Guds Son. Om han var kungason eller son till någon rik herre, så skulle nog alla fattiga gå dit för att se honom för att få något i munnen. Men Guds Sons moder har intet att ge världens fattiga, för hon är själv fattig med hänsyn till jordiska ägodelar. Och om hon började erbjuda dem andliga ting, så skulle världens fattiga rymmas långt bort och säga: "Är Guds moder sådan? Hon ger ju intet de fattiga. Hon blott skäller." Sålunda får Guds Sons moder med sin Son vara i frid i stallet, och Josef som tredje, fram till dess att herdarna kommer för att se honom. Men Skriften talar inte om, vilka herdar de var, om de vallade får, getter eller svin. Endast det är skrivet, att de vakade och höll uppsikt över sin hjord. För dem uppenbarade sig Herrens ängel och Herrens klarhet lyste omkring dem. Somliga herdar orkar inte vaka om natten, fast de vet att det finns mycket vargar i skogen. Och därför upplyser Herrens klarhet inte dem. Och hur kan sådana lata herdar, som sover om natten och lämnar sin hjord för att sargas av alla odjur, veta var Guds Son är född? Inte vet sådana herdar något om sin hjord. Än mindre om Guds Son.

Men de herdar som vakar om natten och håller uppsikt över sin hjord, får se Guds Son när Herrens klarhet upplyser dem. De får höra av ängeln, var Guds Son ligger. De får höra den stora himmelska krigshären sjunga och lovprisa Gud och tillönska frid över jorden och god vilja för människorna för att de måtte ta emot det föraktade och av världen övergivna, men för Maria och Josef älskade barnet som ligger på hö och strå mitt bland djuren. Och djuren suckar över hjärtats hårdhet hos människorna som inte suckar, inte heller förbarmar sig över honom och tar emot honom i sitt hus, utan låter honom ligga i ett kallt stall. Likväl tillönskar himmelens änglar en god vilja åt de hårda och obarmhärtiga människorna, för att de måtte ta emot Davids Son som sin Frälsare.

Men människorna har aldrig god vilja för att ta emot en sådan Frälsare som ligger i krubban, utan de har hatat och förföljt honom ända från födelsen. Världens kungar vill dräpa honom genast i barndomen, innan han hinner bli vuxen. Och världsherrarna bryr sig inte om honom så länge han ligger i krubban, utan de tror att han är en oäkting. Likväl kommer de herdar som under mörkret vakar och håller uppsikt över sin hjord när Herrens klarhet upplyser dem. Och de får genom ängelns mun höra att Frälsaren är född, han som är Herre Kristus i Davids stad. De herdar, säger jag, de herdar som vakar över sin hjord kommer ilande till Betlehem och finner Guds Son liggande i krubban. Men de herdar som då sover, vet intet om Guds Sons födelse.

Låt oss alltså gå till Betlehem och se vad som har hänt enligt Herrens uppenbarelse. Låt oss gå dit för att se om det är sant att Guds Son ligger i krubban på hö och strå mitt bland djuren. Låt oss gå dit för att se om det är sant att människorna är så hårda och obarmhärtiga, att de låter det nyfödda spädbarnet ligga i ett kallt stall, där djuren suckar och värmer honom med sina suckar, då människorna inte tar emot honom i sitt hus.

Det är nog sant, får herdarna erfara när de kommer dit fram. Det är nog sant att Guds Son ligger i krubban i ett kallt stall. Det är nog sant att han inte har rum i människornas hus. Det är nog sant att oxen och åsnan hör, hur detta himmelska spädbarn gråter, när han blir född i denna kalla världen. Han gråter över människornas hårdhet och obarmhärtighet, då de inte tar emot honom i sitt hus, utan låter honom ligga i ett kallt rum och gråta och klaga där, därför att han inte har fått skydd då han var så fattig och naken.

Världsherrarna tar inte emot honom i sitt hus, därför att de inte får sova i frid, om han börjar gråta och klaga över deras hjärtas hårdhet. Och av samma orsak vill inte gästgivarna ta emot honom i sina hus, då de har så mycket andra gäster som är mer uppskattade än Guds Son. De har salarna och kamrarna fulla av världsherrar som måste få sova i frid. Och i gästgivarens pörte finns det många bönder som under skatteuppbörden super och trallar. Gästgivaren nänns inte driva dem ut för att ge plats åt Guds Son. Inte tar spritsäljarna Jesus i sitt hus, för de skulle bli tvungna att hälla sin sprit på marken, om de tog emot Guds Son i sitt hus. Inte vill världens fattiga heller ta emot Jesus, för han är så fattig att han inte har något att ge de fattiga, utom evangelium. Och fast denna världens fattiga tror att Guds Son är nådigare mot dem än mot de rika, så har han dock sagt till sina lärjungar, att "de fattiga har ni alltid, och när som helst ni vill ge dem, så får ni göra det, men jag är inte alltid hos er." På detta ställe låter det som om Frälsaren ville själv få den dyrbara nardusoljan som Judas ville ge de fattiga. Men om denna dyrbara nardusolja hade sålts för 300 silverpenningar och getts de fattiga, så hade nog världens sorglösa fattiga tackat mer Judas än Frälsaren som inte har något att ge.

Sålunda får nu Guds och Marias Son bo i ett kallt stall, då människorna är så obarmhärtiga och hårda, att de inte tar emot honom i sina hus. Där får han nu ligga i krubban och klaga, att han fryser. Om djurens suckar inte åstadkommer en varmare fläkt som ger honom värme, så får han nog för människorna bli kvar i det kalla rummet.

Eller finns det någon själ här, som skulle förbarma sig över Guds och Marias nyfödde Son och ta emot honom i sitt hus? Finns det någon här vars hjärta darrar vid tanken på hjärtats hårdhet och obarmhärtighet varmed världsmänniskorna utesluter den lille Marias Son från sitt hus? Finns här någon enda, som hade så pass mycket rum i sitt hus, att han tog emot och förbarmade sig över det fattiga, föraktade och gråtande barnet som nu ligger i ett kallt rum och klagar över, att människorna inte tar emot honom i sitt hus, fast Josef och Maria har bett värdet och värdinnan, och undrat om hon kunde få ett rum, inte för sin egen del, men för Guds Son, som inte har rum?

Förbarma er över honom, ni i anden fattiga, ni bedrövade och tvivlande själarna. Förbarma er över honom, och ta emot Jesus i ert hus, då andra inte gör det. Ta ni emot Guds fattige Son i ert hus och be honom fallande på knä, för djuren alltid faller på knä inför honom innan de lägger sig. Och sedan suckar de medan de väntar på Guds barns uppenbarelse. Amen

 

 

Kopia. M. E. Miettinen / Norrbottens läns landskansklis arkiv / Härnösand /